Det spekuleras en hel den om teknik och it-frågor som de ovan, men hur ligger det till egentligen?
PC för Allas systertidning PC World har granskat 15 it-myter. Vissa kan man helt avfärda som bara myter men i en del så döljer det sig ett uns av sanning.

Myt 1: Upphovsrättsorganisationerna vet vem du är om du laddar ner upphovsrättskyddade filer från ett fildelningsnät.

Ja, de själva vill gärna få det att framstå så.
– Om du laddar ner filmer, tv-program, musik eller dataspel via ett p2p-nätverk så kommer filerna som du har laddat ner att kunna spåras till din ip-adress, hävdar Elisabeth Kaltman, talesman för MPAA (Motion Picture Association of America).

Men Bay TSP, som övervakar fildelningsnätverk som Bittorrent och Edonkey, är mer försiktiga i sin bedömning. Visst kan företaget snappa upp ip-adresserna, när nedladdningen gjordes, filnamnet och vilken internetoperatör som användaren har. Men det är bara möjligt vid nedladdning av större filer så att nedladdningen inte avslutas för fort, uppger Jim Graham, talesman för Bay TSP.
 
Sedan är det inte så säkert att upphovsrättsorganisationen kommer så långt ens med ip-adressen i handen. Det är nämligen upp till internetoperatörerna att lämna ut identiteten på den som har en viss ip-adress och det är det inte alla som vill.

Men det finns andra utmaningar för upphovsrättsorganisationerna också. Fildelaren kan använda sig av en anonymiseringstjänst eller en proxy-server som döljer hans eller hennes riktiga ip-adress. Eller han eller hon kan ansluta via ett öppet trådlöst nätverk. Det gör det svårare att identifiera person ifråga, konstaterar Peter Ecksley, tekniker på Electronic Frontier Foundation. Att lita på att en dynamisk ip-adress ska hålla dig dold är dock lönlöst eftersom internetoperatörerna loggar vem som har haft en viss adress vid en viss tidpunkt.


Myt 2: Att använda bläck från en tredjepartsleverantör gör garantin på din skrivare ogiltig.

Stämmer inte. Varken Canon, Epson eller Lexmark hävdar att så är fallet, men det finns ett viktigt undantag. Om det kan påvisas att det är bläcket som fått skrivaren att gå sönder så kommer garantin inte att gälla.


Myt 3: Om du skriver in en webbadress i webbläsarens adressfält så är du skyddad mot identitetsstölder.

Även om det är större risk att råka ut för identitetsstöld om du klickar på länkar i nätfiske-e-postmeddelanden eller på suspekta webbsidor, så kan du inte känna dig helt säker ens om du skriver in en specifik webbadress för hand i webbläsaren.

Enligt Dave Jevans, ordförande för Anti-Phishing Working Group, lurar åtminstone två faror. Den första är pharming- eller domännamnsförgiftningsattacker. Den som utför attacken utnyttjar säkerhetsbrister hos servrar eller routrar på internet till att snappa upp specifika webbadresser och skicka de anropen till falska sidor istället för till de äkta. Men hittills har det bara skett en handfull attacker av den här typen, konstaterar Dave Jevans.

Det bästa skyddet mot den här typen av attacker är att skriva in adressen direkt till den krypterade sidan (webbadressen inleds med https://) eller att ha ett bokmärke till denna och att dessutom vara uppmärksam om webbläsaren varnar för att sajtens säkerhetscertifikat är ogiltigt.

Den andra faran är om din dator blir infekterad av skadlig kod. Då kan denna utföra ändringar i exempelvis hosts-filen eller på andra sätt dirigera om webbläsaren, förklarar Fred Felman, marknadschef på Markmonitor. Enligt honom skyddar du dig bäst genom att hålla ditt operativsystem uppdaterat, din brandvägg igång och köra uppdaterade antispion- och antivirusprogram.


Myt 4: Google hittar allt på webben och när sökmotorn väl har informationen så är den omöjlig att få bort.

Det verkar kanske som om Google hittar precis allt på webben, men så är inte fallet. Det måste finnas länkar från en annan sida till sidan med informationen för att Google ska kunna hitta den, konstaterar Danny Sullivan, chefredaktör på Search Engine Land.

– Om du inte vill att information ska hittas så lägg inte ut den på webben överhuvudtaget, eller se till att den bara går att komma åt med ett lösenord. Google kan inte lösenord, säger han.

Du kan dessutom hindra Googles sökrobot från att indexera din sida, eller få den att ta bort information från sidor den redan hittat, genom att följa instruktionerna på Google Webmaster Central. Har sökroboten redan indexerat informationen så kan det dock ta ett bra tag innan den försvinner ur sökmotorns cacheminnen.

Har väl din information hamnat på en annan sajt blir det knepigare. Du kan artigt be sajtägaren att ta bort informationen eller åtminstone se till att Google inte indexerar den. Om denne vägrar och sajten innehåller känslig information, som ditt personnummer eller upphovsrättsskyddat material, så kan du be Google att radera informationen ur sina index och inte indexera den på nytt. Det finns dessutom tjänster, som Reputationdefender, som specialiserat sig på att eliminera felaktig, pinsam eller känslig information från webben, men de lämnar inga garantier.


Myt 5: Du är helt skyddad när du köper saker på Ebay.

Världens största auktionssajt, Ebay, och dess betalningstjänst Paypal, har visserligen en hel arsenal med verktyg för att göra handeln via sajten säkrare, men helt säker är den inte.

– När köpare använder Paypal för att köpa ett fysiskt objekt på Ebay.com så är transaktionen automatiskt försäkrad med 200 dollar (cirka 1 400 kronor), förklarar Ebays talesperson  Catherine England.
Och hon fortsätter:
– Om en köpare använder Paypal för att köpa ett föremål från en Ebay-säljare som är Paypal-verifierad, så är transaktionen automatiskt försäkrad med upp till 2 000 dollar (cirka 14 000 kronor).

Nyckelordet här är ”fysiskt objekt”. Till dessa räknas exempelvis inte elektroniska dokument, musik, film eller program, så om du blir lurad att tro att det är något fysiskt du köper men det inte är det så är du rökt. Och betalar du på annat sätt än via Paypal så har du ingen försäkring heller.


Myt 6: Statiska bilder bränner fast på en plasma-tv, så du ska inte låta den stå på så länge.

Det här är något som de flesta inte behöver oroa sig för. Enligt Crutchfieldadvisor.com kan plasma- och katodstråle-apparater få bilden inbränd om de visar bilder som är statiska helt eller delvis under lång tid. Bilden etsas in i tv-apparaternas fosforlager. Men enligt Dallas Simon, rådgivare åt företaget, så är det här sällsynt. Det kan dock uppstå för folk som spelar samma dataspel riktigt mycket eftersom delar av användargränssnittet mer eller mindre alltid är uppe, uppger Andre Sam, försäljningsspecialist på Best Buy.

Men tekniken går framåt, vilket ytterligare minskar riskerna.
– På nya generationer av plasma-tv-apparater har man gjort signifikanta förbättringar med saker som fosfor, cellstrukturer och filter för att minska problemen, säger Paul Meyhoefer, marknads- och produktplaneringschef på Pioneer Electronics.


Myt 7: Du måste defragmentera en stor disk ofta och/eller partitionera den i mindre delar för att få bästa möjliga prestanda.

Enligt Mario Apicella, teknikanalytiker på Infoworld, så förbättras prestanda hos en Windows-maskin om du ser till att defragmentera hårddisken regelbundet, men hur mycket beror på hur ofta du skapar och raderar filer.
– Operativssystemet har den dumma vanan att försöka återanvända varenda ledigt kluster, även om det befinner sig mitt i en stor upptagen area och det finns mycket ledigt utrymme i slutet av volymen, säger han.
 
– Så det slutar med att nya filer blir utspridda över hela disken, vilket betyder att det krävs flera sökoperationer för att få ihop dem.

I PC Worlds egna tester fann man emellertid inte några stora prestandaskillnader, trots att man testade en mängd olika deframenteringsprogram.

Att partitionera hårddisken, det vill säga dela upp den i mindre logiska delar, ökar i sig inte heller prestanda, men det finns en mängd fördelar med att göra det. Det tillåter dig exempelvis att skapa två eller flera logiska enheter som du kan starta datorn ifrån om du exempelvis vill köra olika operativsystem i den. Det gör det också möjligt att separera olika typer av information från varandra, exempelvis operativsystemet och relaterade filer i en partition, program i en annan och data i en tredje. Det här kan underlätta säkerhetskopiering och ominstallationer.


Myt 8: Snabba minneskort låter dig ta bilder snabbare med digitalkameran.

Snabba minneskort sparar informationen snabbare, men det betyder inte automatiskt att din kamera blir så mycket snabbare att knäppa bilder med. Sparandet utgör bara en del av processen vid bildtagningen, som även inkluderar själva bildtagandet och processandet av bilden, konstaterar Mike Wong, pr-chef hos minneskortstillverkaren Sandisk.

Om du har en snabb kamera och använder långsamma minneskort så kan det påverka prestanda så att det märks, men om du å andra sidan använder ett snabbt minneskort i en långsam kamera blir det lite som att montera racingdäck på en Trabant.

– Skillnaden kan vara stor i en digital systemkamera men mindre märkbar i en peka och klicka-kamera, säger han.

Där vinsten med ett snabbt minneskort annars kan märkas tydligast är när du ska överföra bilderna till datorn, men det krävs förstås att du har en snabb kortläsare också. Ju fler megapixel bilderna har desto större upplevs skillnaden i prestanda.


Myt 9: Laddningsbara batterier är mer kostnadseffektiva än engångsbatterier.

Det här stämmer för det mesta, men inte riktigt alltid. Det hänger samman lite med vilken typ av laddbara batterier som du använder och hur du använder dem.

Nickelkadmium- (NiCd) och nickelmetallhydridbatterier (NiMH) laddar ur sig relativt snabbt om de bara får ligga, förklarar Chris Calwell, chef för regler och forskning på konsumenttestföretaget Ecos Consulting. Det betyder att de typerna av batterier inte är speciellt bra att använda i prylar som du använder sällan.

Laddningsbara litiumjonbatterier håller laddningen mycket bättre, men det är inte alltid de finns i de storlekar som du behöver. Så om sådana inte finns och du använder prylen ifråga sällan så kan det faktiskt vara billigare att använda engångsbatterier. Då räknar man in den högre inköpskostnaden för batterierna, köpet av laddaren, kostnaden för laddningen och hur många gånger batterierna kan laddas upp innan de måsta bytas ut.


Myt 10: Obegränsat 3g-bredband är verkligen obegränsat.

Här gäller det att läsa det finstilta i operatörens avtal. Här i Sverige är det vanligt att operatörerna har satt ett tak och överskrider du det så får du betala extra.

I utlandet kan avtalen begränsa vad du får utnyttja dem till, till exempel kanske du inte får ladda upp eller ned filer, se på material från webbkameror eller strömmande video, köra ip-telefoni eller spela spel. Vissa operatörer i USA hotar till och med att stänga av ditt abonnemang och du använder ditt ”obegränsade” 3g-bredband för mycket. Så läs det finstilta i avtalet.


Myt 11: Röntgenmaskinerna på flygplatserna kan skada eller radera informationen på din digitalkameras minneskort.

Nej, de här röntgenmaskinerna skadar inte digital information lagrad i minneskort. Minneskorten tål faktiskt mer än man kan tro, visar tester som Digital Camera Shopper gjort. I de testerna överlevde de saker som ett bad i läsk, en tur i tvättmaskinen, att bli överkörda av en skateboard och den omilda behandling som en sexåring kan utsätta ett kort för. Det var inte förrän man tog till övervåld som att klippa till korten med en slägga eller spika fast dem i ett träd, som de gav upp.

Får du trots det problem med att läsa bilderna från ett minneskort så finns det program som kan hjälpa dig, som Winrecoverys Cardrecovery för cirka 200 kronor eller Ontracks Easyrecovery för cirka 600 kronor.


Myt 12: Överdrivet mobiltelefonanvändande kan orsaka cancer.

Här är verkligen ett område där åsikterna och forskningsresultaten går isär. En finsk studie som publicerades i tidningen Proteomics i augusti visar att vissa människor har celler som reagerar på mobilstrålning, vilket kan vara en orsak till att forskningsresultaten i andra studier går isär.

Enligt WHO finns det inga kända faror med att använda mobiltelefoner. Det skulle möjligtvis vara om du kör bil;  många undersökningar visar på en ökad olycksrisk. Därför är det förbjudet att prata i mobilen samtidigt som du kör i många länder.


Myt 13: Macar är säkra mot attacker från skadlig kod.

Macarna är i sig inte säkrare, men riskerna att drabbas är mindre eftersom det helt enkelt inte finns lika mycket farligheter som biter på dem.

Säkerhetsforskaren Dino Dai Zovi demonstrerade med all önskvärd tydlighet Macarnas sårbarhet när han vann ett pris på cirka 70 000 kronor för att ha visat hur man kunde kapa en Macbook Pro som körde Mac OS 10.4. Det tog honom mindre än tio timmar att hitta en sårbarhet hos Quicktime och skapa en webbsida som kunde utnyttja den.

Som pc-användare ska du inte skratta åt saken, en Windows-dator är nämligen också sårbar för samma attack. Men i en intervju med tidningen Computerworld säger Dino Dai Zovi till och med att Mac OS är mindre säkert än Windows Vista.

Det finns fler exempel på Macarnas sårbarhet. I januari roade sig säkerhetsforskaren Kevin Finsterre och en hackare som kallar sig LMH med att avslöja en ny Macsäkerhetsbrist om dagen och i februari identifierades den första virusmasken, OSX/Leap-A, för MacOS. Den var inte speciellt farlig och använde sig av en säkerhetsbrist hos Apples Ichat för att sprida sig.


Myt 14: Det är dyrare att använda bläckstråleskrivare som har flera färger i en och samma patron än sådana som har separata bläckpatroner för varje färg.

Det här är faktiskt sant.
– Med en kombinerad färgpatron kan exempelvis det gula bläcket ta slut, och du måste byta ut de resterade färgerna också om du skulle vilja skriva med gult, säger Cheryl Taylor på Epson.

Enligt henne så ger separata bläckpatroner maximal effektivitet och sänker dina utskriftskostnader. Hennes ståndpunkt får stöd från Charlie Brewer, som publicerar det månatliga nyhetsbrevet Hard Copy Supplies Journal. Det handlar just om förbrukningsmaterial för utskrifter och kopiering. Han kan inte tänka sig något tillfälle när kombibläckpatroner skulle vara mer konstandseffektiva än separata sådana.


Myt 15: Om någon hackade din dator så skulle du märka det.

Så behöver inte alls vara fallet, säger Lawrence Baldwin på Mynetwatchman, som övervakar fenomenet med kapade datorer. Enligt honom skulle du kunna få varningar från systemet om någon använder din dator för att sprida spam, men bara om dina säkerhetsprogram övervakar utgående e-post. Dessutom försöker skadlig kod ofta stänga av säkerhetsprogram som brandväggar, antivirus-, antispam-, antispionprogram och Windows Update så att de kan härja fritt i systemet.

I många fall märker en användare inte av att hans eller hennes dator används för spamspridning, överbelastningsattacker eller liknande förrän internetoperatören eller polisen hör av sig, konstaterar Lawrence Baldwin.

Att datorn plötsligt har blivit seg eller tar lång tid att starta, kan vara ett tecken på att den har smittats av skadlig kod. Men symptomen behöver inte nödvändigt bero på detta, säger han.