Garmin Nüvi 250: Trist men bäst
Testets vinnare är en schyst kompromiss av de fördelar som finns hos några av de andra navigatorerna, men utan de stora nackdelar som de dras med.

Formatet är smidigt, även om den är något större än Mios minsting. Menyerna är överlag väldigt logiska och lättanvända, och själva kartan är tydlig. Den fungerar helt enkelt precis så som du förväntar dig att den ska göra.

Och när den är inställd för fotgängare sköter den sig utmärkt. Exempelvis går det att snedda över ett torg, utan att den tror att du är Europas trafikfara nummer ett.

Garmins navigator är som en Volvo eller en Billy-hylla. Den sticker inte ut, den är inte sexig, men den får jobbet gjort.
Och det på ett alldeles förträffligt sätt.

Betyg: (8 av 10)

---

Magellan Crossover GPS: Klumpeduns med sega menyer
Tillverkaren marknadsför den här navigatorn som en multipryl, som funkar lika bra i bilen och båten som till fots.

Och eftersom den ska klara tuffa tag till sjöss eller i skogen är det en betydligt rejälare pjäs än de andra apparaterna i testet.

Det som slår oss först när vi kör igång den är det urmodiga gränssnittet. Menyer och ikoner tycks vara designade för en Commodore 64, det ser riktigt gammaldags ut. Och även bortsett från utseendet är gränssnittet problematiskt. Det är lätt att gå vilse bland menyerna.

Magellans navigator har ett bra fotgängarläge, den är alltså bra på att bortse från trafikregler som bara gäller bilar. Och den har alla funktioner du behöver, det tar bara en liten stund att hitta fram till dem.

En gedigen, bra navigator, men med stora minus för gränssnittet och det klumpiga formatet, och att den stundtals är otroligt seeeg att använda.

Betyg: (6 av 10)

---

Tomtom One Europe: Inget för flanörer
Tomtoms navigator är enkel att använda. Den startar snabbt och hittar satelliterna inom någon minut. Både kartan och menyerna är tydliga, och den har en massa smarta extrafunktioner. Bland annat kan du koppla den via bluetooth till din mobil, och därigenom tanka hem aktuell trafik- eller väderinformation för olika platser, vilket dock kostar extra.

Storleksmässigt är den helt okej, ungefär på samma nivå som Garmins och Navigons modeller i testet. Skärmen är tydlig och den reagerar bra på knapptryck.

Så långt allt gott – problemen dyker upp när du börjar promenera. Det märks att Tomtom inte alls har anpassat programmet till fotgängare. Du är fullständigt låst till (bil)vägnätet, och försöker du dig på en genväg på en gångbana tror den ändå att du står kvar i körfältet på bilvägen.

När du planerar en rutt går det att ställa in att den ska vara anpassad för fotgängare, men vilken funktion den inställningen fyller är inte lätt att se – navigatorn leder ändå in en på långa, bilanpassade omvägar.

Att batteritiden dessutom är betydligt sämre än de andra navigatorerna i testet drar ned betyget ytterligare.

Tomtom One gör sig bäst i bilen. Ute i det fria är den inte mycket att ha.

Betyg: (4 av 10)

---

Navigon 3110: Tror att du är en bil
Navigons gps-mottagare 3110 är på samma gång supersmart och tokdum. Tyvärr överväger det sistnämnda.
Den är jättesmart för att den har det enklaste och mest genomtänkta användargränssnittet i testet.

Den är simpel att använda. Menyer, kartor och knappar är snygga, och den är fylld av smarta finesser. Bland annat är det lätt att hitta poi (points of interest) alltså intressanta platser längs resvägen.

Tyvärr är den också urkorkad. Trots att det går att ställa in att du är en fotgängare och inte en bilist, så förhåller den sig till kartan strikt efter trafikreglerna. Promenerar du längs trottoaren och kommer till en rondell får den spatt. Den begriper inte att du inte gör samma cirkulation till fots som fordonen gör.

Och nästan komiskt blir det när du kommer till en enkelriktad väg, och går på trottoaren mot körriktningen. Då flippar kartbilden över, och vänder sig i den rikting bilarna kör i. Den tror alltså att du går baklänges längs vägen!

Pluspoäng för att den väger lite och är ganska smidig till formatet. Men utifrån ett fotgängarperspektiv: Varning, varning, varning, varning!

Betyg: (2 av 10)

---

Mio H610: Ovänlig pyttenavigator
Testets minsting Mio H610 är läcker. Fronten går att byta ut, och ett par olika motiv följer med i förpackningen. Det lilla formatet gör att den får plats i vilken ficka som helst. Det betyder mycket i ett test som handlar om att knalla runt i en främmande stad.

Tyvärr har H610 en allvarlig brist – användarvänligheten. Eller ovänligheten kanske jag ska säga.

Menyerna och knapparna i den tryckkänsliga skärmen är små, och den som har större fingrar än en tioårings lär knappa fel mer än en gång. Den är dessutom långsam i menyerna. Ibland får du trycka fem gånger innan den fattar vad som händer.

Och gränssnittet är inte logiskt. Det krävs mycket knappande (och många svordomar på vägen) innan du begriper hur du får skärmen att följa med pilen som visar var du befinner dig, så att du inte ”promenerar ur bild” stup i kvarten.

Betyg: (6 av 10)

---

Hela listan: Fakta om alla gps:er i testet