”Det finns inga gratisluncher.”

Visserligen är det 35 år sedan den amerikanska nationalekonomen Milton Friedman yttrade orden, men de är fortfarande aktuella. ”There’s no such thing as a free lunch”.

Naturligtvis är det lätt att komma med invändningar. Alla vet att skolmaten är gratis och att vi ibland blir bjudna på lunch av släkt och vänner. Men poängen är inte att den som äter alltid måste betala notan. Poängen är att någon måste betala.

Så är det
inte bara i den verkliga världen utan även på internet, och så här 35 år efteråt skulle jag vilja modernisera Friedman i en aktuell diskussion:

Det finns inga gratistidningar på nätet.

Även här är det lätt att komma med invändningar. När det gäller artiklar är det undantag snarare än regel att vi skulle behöva betala.

Men även på internet står förstås någon för notan. Någon annan. Hittills har intäkterna från prenumerationer och lösnummer finansierat många nättidningar, men när läsarna slutar köpa papperstidningar hamnar medierna mycket snart i kris.

Det är precis det som händer nu, och en tydlig trend är att gratisätarnas tid på nätet snart är över. Inflytelserika New York Times har precis beslutat att ta betalt för sina artiklar på nätet och Wall Street Journal gör det redan.

Mediemogulen Rupert Murdoch har förklarat att nättidningar som The Times och The Sun inte längre ska vara gratis, och Sveriges näst största tidningskoncern Stampen är på väg mot en betallösning.

Microsoft diskuterar att dela intäkterna från sin söktjänst Bing med de tidningar som ger dem tillgång till exklusivt material.
Det finns förstås gott om praktiska invändningar mot att ta betalt för nättidningar, och ännu har ingen presenterat någon bra lösning.

Själv tror jag att ett ”Spotify för tidningar” där vi betalar en fast månadsavgift för obegränsad tillgång till artiklar från olika medier skulle vara intressant.

Men det stora problemet är inte praktiska lösningar utan attityder. Vi har vant oss vid att internet ska vara gratis, men på sikt är det här inte hållbart.

Visst finns det utrymme för helt annons-finansierade nättidningar, på samma sätt som papperstidningen Metro delas ut gratis. Men på samma sätt som vi betalar för Dagens Nyheter, Vi bilägare och Amelia i kiosken måste vi vara beredda att göra det på nätet.

Internet gör det visserligen billigare att distribuera tidningar, men innehållet kostar fortfarande pengar. Journalister, skribenter, översättare, fotografer och illustratörer vill faktiskt ha lön även online.

Ska internet kunna utvecklas tror jag att vi alla måste ge upp tron på att informationen vill vara fri. Yttrandefriheten har inte hotats av att böcker och tidningar kostar pengar, och den hotas inte av att allt fler tidningar och tidskrifter bara blir tillgängliga för den som betalar.

Jag tror att vi tidningsläsare måste inse det tråkiga faktum att internet faktiskt följer samma ekonomiska lagar som resten av världen. Ju snabbare vi konsumenter inser att vi ibland måste plocka fram plånboken även på nätet, desto bättre.

För det som var sant för 35 år sedan är sant i dag också: Det finns inga gratisluncher..