Nisse köper en kamera på nätet. Han slänger kartongen och åker iväg på en veckolång resa till Thailand. När han kommer hem skickar han tillbaka kameran och förklarar: ”Jag ångrar mig och vill ha pengarna tillbaka”.

Eva köper en kamera hos sin lokala fotohandlare, men när hon kommer ut från butiken inser hon att inte faktiskt har råd. Hon går tillbaka med den obrutna förpackningen och säger vädjande: ”Jag ångrar mig och vill ha pengarna tillbaka”.

Nu är frågan: Vem tycker du har rätt? Nisse? Eva? Eller båda?
Rent juridiskt sett är svaret glasklart: Nisse!

Tycker du att det låter galet? Så här ligger det till:
I en vanlig butik finns det ingen automatisk ångerrätt även om många butiker frivilligt erbjuder öppet köp. Den så kallade distansförsäljningslagen ger däremot den som handlar hemifrån rätt att ångra köpet inom två veckor.

Lagen ska skydda oss mot exempelvis aggressiva dörrförsäljare och påstridiga telefonförsäljare – och det här är både rimligt och rättvist. Mitt hem är min borg, och här ska jag slippa bli överrumplad av manipulativa dammsugarkrängare och hälsokostnasare. Går jag själv in i en butik är det mitt eget beslut, och jag kan förbereda mig på ett helt annat sätt.
Distansförsäljningslagen gäller även nätbutiker, och det är därför som Nisse har lagen på sin sida och inte Eva.

Redan här kan man tycka att lagen snedvrider konkurrensen eftersom den drabbar nätbutiker hårdare – men den orättvisan går trots allt att försvara. Det är lättare att handla fel på nätet än i en butik där man kan klämma och känna. Det är med andra ord rimligt att den kund som blandat ihop artikelnumren kan få returnera den rakapparat han trodde var en mp3-spelare.

Vad jag däremot har svårt att begripa är varför nätkonsumenten tillåts använda produkten. Allmänna reklamationsnämnden slog nyligen fast att det kan anses nödvändigt för konsumenten att ”öppna en förpackning och prova varan” samt ”vidta sådana åtgärder som varit nödvändiga för att kunna undersöka varan”.
Det finns med andra ord inga hinder mot att köpa en svindyr kamera, ”prova” den på semesterresan till Thailand och skicka tillbaka den – så länge du är försiktig.

Men inte nog med det. Om du råkar kasta kartongen är det inget problem. Allmänna reklamationsnämnden, ARN, slår visserligen fast att varan ”bör” returneras i originalkartongen men tillägger att det inte ska ”tolkas så bokstavligt att ångerrätten skulle gå förlorad om så inte sker”.

ARN säger därför att den kund som skickade tillbaka en dator utan originalkartong till nätbutiken Inwarehouse har rätt att få pengarna tillbaka.

Själv blir jag upprörd. Som konsumentredaktör upplever jag sällan att lagarna är för generösa mot oss konsumenter, men i det här fallet tycker jag faktiskt det.

Problemet är att det här inte drabbar butiksägarna – de ser alltid till att få ut sina vinster. Offren är i stället vi vanliga konsumenter. Kostnader som drabbar butikerna leder obönhörligen till prishöjningar.

Om Nisse kan skicka tillbaka sin använda kamera utan originalkartong blir den i princip osäljbar – och den kostnaden blir det i slutändan du, jag och alla andra nätkonsumenter som får betala.

Martin Appel,
PC för Allas konsumentredaktör