Av
Användaravtalen som ackompanjerar datorprogram och webbtjänster är oftast så långa och tråkiga att en majoritet av användarna aldrig ens försökt att läsa dem. Att de dessutom är skrivna på ett språk som väldigt få kan tyda gör inte saken enklare.
Att inte läsa ett användaravtal kan emellertid vara riskfyllt. Har du inte läst igenom avtalet och sedan för fram ett klagomål på produkten kan du vara ganska säker på att företaget i fråga har skyddat sig juridiskt från alla eventuella ansvar.
PC för Allas systertidning, PC World, har grävt fram några av de värsta paragraferna i flera av de vanligaste programmen och webbtjänsterna.
Ditt innehåll är vårt innehåll
Facebook har inte gjort sig känt för att ha speciellt användarvänliga avtal. I företagets användaravtal finns bland annat följande paragraf fritt översatt:
”Du ger Facebook en icke-exklusiv, överförbar, royaltyfri, global licens att använda allt upphovsrättsskyddat material du laddar upp på tjänsten.”
Det finns två sätt att tolka det här. Vissa uppger att det betyder att Facebook kan använda allt material du laddar upp på tjänsten som det faller företaget på läppen. En annan tolkning är att Facebook endast behöver rätten att kunna sprida informationen vidare mellan de olika användarna.
Tanken i det här fallet är kanske inte så elak som den låter. Skulle inte Facebook ge andra användare rätten att sprida material på tjänsten riskerar hela tjänsten att klassas som olaglig då de flesta delar med sig av de bilder och annat material som laddas upp.
Du kan inte sälja vad du skapar
I licensavtalet för hem och studentversionen av Office 2010 står det följande:
”Bland de program som är märkta som Home eller Student-versioner får programvaran inte användas för kommersiellt, ideellt eller vinstdrivande syfte”.
Hem och studentversionerna av Office är rabatterade och på grund av det vill Microsoft inte att du skapar något som du kan tjäna pengar på. Vill du tjäna pengar måste du enligt licensavtalet köpa den professionella versionen av programsviten. Nu lär det inte vara så enkelt för Microsoft att kontroller att dessa regler efterföljs, men det kan vara bra att veta.
Vi lämnar över dig till polisen
Saxat och fritt översatt ur Googles sekretesspolicy:
”Vi kommer att dela med oss av personlig information till företag, organisationer eller individer utanför Google om vi i god tro tror att informationen kan användas för att upprätthålla lagar och regler, enligt lagen eller efter förfrågningar från myndigheter”.
Vill en myndighet eller ett privat företag snoka i den information som Google samlat på sig om dig, så kan den göra det så länge Google agerar i god tro och att det finns en misstanke om brott. Inte bara Google har ett sådant här sekretessavtal, de flesta webbtjänster och internetleverantörer har liknande avtal. Det brukar i de flesta fall heller inte finnas något krav på leverantören att informera användaren om informationen har getts ut.
I slutändan betyder det att nästan allting du gör på internet kan registreras av en myndighet utan att du någonsin får reda på det av företagen som erbjuder tjänsterna.
Och folk... - (diiz) 2012-02-07 12:22
Bara Nintendo? - (Johan Gårdfeldt) 2012-02-07 12:42
Och folk... - (Anakin-S -<|" Apple. The fruity toymaker "|>-) 2012-02-07 12:53
Och folk... - (diiz) 2012-02-07 13:02
Och folk... - (Mr.Information) 2012-02-07 13:32
Och folk... - (Anakin-S -<|" Apple. The fruity toymaker "|>-) 2012-02-07 13:39
Och folk... - (Anakin-S -<|" Apple. The fruity toymaker "|>-) 2012-02-07 13:41
Och folk... - (diiz) 2012-02-07 13:49
Och folk... - (diiz) 2012-02-07 13:51
Och folk... - (Anakin-S -<|" Apple. The fruity toymaker "|>-) 2012-02-07 14:11