Jag har slutat gå på vanliga sushi-restauranger. Att betala 15 kronor för varje liten munsbit känns för dyrt.

Förklaringen är inte någon chockhöjning av priset. Förklaringen är i stället att jag har fått alternativ. I Stockholm har det öppnats mängder med sushi-bufféer där jag kan äta hur mycket jag vill för en fast summa.

Samma sak har hänt med min musikkonsumtion. Att betala 15 kronor för varje liten mp3-fil känns inte prisvärt när Spotify låter mig lyssna hur mycket jag orkar för en hundralapp i månaden.

Svenska Spotify har som bekant blivit en succé världen över, och när det amerikanska affärsmagasinet Forbes skulle välja omslagsbild till årets första nummer blev det grundaren Daniel Ek. Enligt Forbes är han ”The most important man in music”, musikbranschens viktigaste person. Ett ännu viktigare bevis för framgången är att det lanseras nya tjänster som fungerar på samma sätt.

Framgången är lätt att förstå. Vi konsumenter vill ha valfrihet. Vi har vant oss vid att internet är ett smörgåsbord där vi kan plocka som vi vill. Om vi måste betala 15 kronor per låt eller 200 kronor per skiva köper vi bara det vi vet att vi verkligen gillar.

Om vi däremot kan botanisera fritt bland miljontals låtar vågar vi testa oss fram. För mig har det här vidgat min musiksmak, och det betalar jag gladeligen en hundralapp per månad för.

Nu önskar jag att fler branscher skulle kopiera Spotifys succémodell – och jag tror att de skulle kunna bli lika framgångsrika.

Filmbranschen har börjat, men utbudet hos tjänster som Voddler är så litet att det är svårt att tro att satsningen är på allvar.
Och när det gäller e-böcker är branschen fortfarande fast i ett gammaldags tänkande där styckköp är det enda alternativet. Jag tror att det är misstag. Om det skulle öppnas ett Spotify för böcker är jag övertygad om att även det skulle bli en succé.

Skulle det finnas en tjänst där vi kan välja och vraka bland e-böcker skulle fler än jag älska den. Skulle det dessutom lanseras en läsplatta där den här tjänsten är integrerad tror jag att den skulle bli en storsäljare.

Den stora poängen med en Spotify-liknande lösning är förstås att den inte går att missbruka. På samma sätt som jag max kan trycka i mig 25 sushi-bitar på en lunch hinner jag inte med att läsa mer än ett par böcker i månaden. Och om de, likt Spotify, är låsta till min individuella inloggning är risken för piratkopiering minimal.

Om det ska bli möjligt att börja ta betalt på internet tror jag att branschen måste släppa tanken på styckköp – oavsett om det handlar om musik, film, böcker eller tidningar.

Internet har gjort oss nyfikna och kräsna, och vi vill inte behöva betala för sådant vi inte gillar. Vi vill kunna sluta läsa en bok som är dålig. Vi vill kunna stänga av en artist vi inte gillar. Med Spotify-lösningen kan vi göra det.

Skulle jag få ett buffébord där jag kan frossa i böcker skulle jag definitivt vara beredd att plocka fram plånboken.