Under sommaren 2010 mejlar den oroade kunden Derick Rhodes till Steve Jobs. Rhodes har läst en tidningsartikel om Kongo, där sällsynta mineraler utvinns under hemska former och sedan används i produktionen av elektroniska produkter. Nu vill han veta vad Apple gör för att förhindra saken.
Jobs svarar att Apple kräver skriftliga intyg från sina leverantörer på att de bara använder ”konfliktfria” material.
– Men det finns ärligt talat inget sätt för dem att veta säkert, fortsätter Jobs. Tills någon uppfinner ett sätt att kemiskt spåra mineraler till ursprungsgruvan är det här ett väldigt svårlöst problem.
Knappt två år har gått sedan Jobs svar, men några konfliktfria Apple-prylar kan fortfarande inte garanteras, och i Kongo är situationen alltjämt desperat.
Konflikternas Kongo
Befolkningen i Demokratiska Republiken Kongo är sedan länge utsatt för ett oerhört lidande. Enligt en rapport från 2008 dog över fem miljoner kongoleser i landets konflikter mellan åren 1998 och 2007. Det är en svindlande siffra, och den gör konflikten till den värsta humanitära katastrofen sedan andra världskriget. Orsakerna är många, men en stor skurk i dramat är utvinningen av mineralerna kassiterit, wolframit, coltan och guld – fyra sällsynta mineraler som används i elektroniska produkter.
De östra delarna av Kongo är i det närmaste laglösa. Detta tillstånd har tillåtit olika väpnade grupper att beslagta gruvorna och beskatta lokalbefolkningen som utvinner mineralerna. Miliserna tar även betalt vid vägspärrar av arbetare som vill lämna eller anlända till gruvområdet. I boken Consuming the Congo (2011) hävdar en företrädare för ett gruvföretag att det totala (inofficiella) skattetrycket kan uppgå till mer än hälften av arbetarnas redan magra intäkter – pengar som sedan finansierar miliserna i det konflikthärjade landet.
Gruvarbetet är hårt, och barnarbete är vanligt. Dessutom är hotet om våld ständigt närvarande då de väpnade grupperna strider om kontroll över gruvorna.
Det har även sagts att Kongo är det sämsta stället i världen att vara kvinna, och konfliktmineralerna är en av anledningarna till den dystra utmärkelsen. I en kort dokumentär gjord av tidningen The Guardian berättar en kvinna som arbetar med mineralutvinning i östra Kongo att hon har blivit våldtagen fem gånger. ”Om man väljer att arbeta på fälten får man acceptera att det kommer att hända”, säger hon till kameran. Hennes berättelse är långt ifrån unik. I inslaget vittnar arbetarna om systematiska övergrepp från den lokala milisen.
Kongo sägs vara det sämsta stället i världen att leva som kvinna. På bilden hjälparbetare från International Rescue Committee som ger våldtagna kvinnor stöd. Foto: USAID/Angela Rucker
Kvinnor kidnappas från sina byar och våldtas. Därefter erbjuds byarna att betala lösensumma för att få tillbaka kvinnorna. När de återvänder skys de av sina grannar för att de har våldtagits, och de är dessutom skyldiga de andra byborna pengar. Det gör att kvinnorna tvingas söka arbete i de gruvor som kontrolleras av samma väpnade grupper som är skyldiga till våldtäkterna. Resultatet är en ond cirkel som bäst liknas vid slaveri.
Konfliktmineralernas väg från gruvorna i östra Kongo till våra elektroniska prylar är lång, snårig och svår att följa – det menar åtminstone elektroniktillverkarna som först under senare år har påbörjat riktiga ansatser för att komma till rätta med problemen.
Konfliktmineraler – en ordlista
- Kassiterit. Används för att framställa tenn, som är den huvudsakliga delen av lödningar i elektronikens hårdvara.
- Wolframit. Används för att framställa wolfram som bland annat förekommer i integrerade kretsar.
- Coltan (eller ”columbit-tantalit”). Används för att framställa ämnet tantal, som är värmebeständigt och elektriskt ledande.
- Guld. Används i elektronik tack vare sin rostbeständighet och en god ledande förmåga.
