
Telefonen är en rejäl klump som väger en hel del, men framför allt utmärker sig med en 4,7 tum stor skärm. Skärmen är på det stora hela mycket bra, ljusstark och har bra färgåtergivning och betraktningsvinkel. Det är ingen Super-amoled, men håller ställningarna på lcd-sidan och är definitivt en riktigt bra skärm.
Stor skärm, få pixlar
Med sina 4,7 tum matchar den en Galaxy Nexus i storlek, men där Nexusens upplösning är 1280 x 720 har Sensation XL endast den gamla vanliga 480 x 800-upplösningen. Det här är tudelat eftersom det å ena sidan ibland känns som att upplösningen är för låg och att man faktiskt kan se pixlarna, medan det å andra sidan gör att du får ganska stor text, vilket skulle kunna göra telefonen mer intressant för de med sämre syn.
När du ansluter de medföljande Beats-lurarna dyker en liten Beats-ikon upp i statusfältet och musiken förändras jämfört med om du ansluter ett par vanliga hörlurar. Ljudet är riktigt bra och det märks speciellt i basregister och diskanten där vi upptäcker ljud som gärna faller bort i vanliga hörlurar. Hörlurarna gör förstås ett bra jobb med andra telefoner också, och en hel del av ljudbilden går att återskapa med en equalizer i en annan telefon, men Sensation XL presterar bättre ljud än vad vi har hört i de flesta telefoner.

Men - och detta är ett stort men - det finns ingen plats för minneskort. Du får 16 gigabyte i inbyggt minne och det är allt. 16 gigabyte räcker för de flesta, men i en utpräglad musikmobil förstår vi för allt i världen inte hur HTC tänker. En mikrosd-kortplats hade enkelt gett dig 32 gigabyte extra. Visst kan du fortfarande strömma musik med Spotify och liknande, men 16 gigabyte är helt klart ett minus.





































