Vaio T heter den senaste serien bärbara datorer från Sony. Det är en 13 tums ultrabook som finns i tre olika konfigurationer, men de är alla mycket snarlika. Vår testade modell är mittenbarnet. Den har en Core i5-processor av Ivy Bridge-typ, 4 gigabyte minne och Intels inbyggda grafik. Med andra ord ungefär samma hårdvara som i nästan varenda av dess konkurrenter.

Förutom på en punkt, nämligen lagringen. Sony har valt en mekanisk hårddisk med Flash-cache i stället för en regelrätt ssd. Fördelen är givetvis större lagringsplats till lägre pris. Nackdelen brukar vara en påtagligt lägre prestanda, men här tycker vi att Flash-delen gör ett ovanligt bra jobb jämfört med andra hybrid-diskar vi sett.

Efter att ha kört datorn ett tag och systemet har lärt sig vilka sektorer som används mest presterar den nästan lika bra som en billig vanlig ssd. Med mekanisk disk som snurrar kommer man dock inte undan ett visst rassel och att datorn är mer känslig för stötar och slag än de med renodlad ssd.



Vaio T hör till de tjockare ultrabook-datorerna. Den är precis så tjock den får vara för att kallas ultrabook, 2 centimeter. Det gör dock att även stora anslutningar som en vga-port får bekvämt plats.

Prispressat
Främsta orsaken till att Sony valt detta är kostnaden. Deras bärbara datorer brukar för det mesta höra till de mer välbyggda och lyxigaste i sitt slag, och då också lite dyrare än snittet. I det här fallet har Sony i stället satsat på en ultrabook i lägsta prisklassen. Ett förståeligt val, då de har en egen konkurrent i dyra, toppresterande och lövtunna Vaio Z21.

Priset för Vaio T ligger på strax under åtta tusen. Hårdvarumässigt matchar den andra ultrabook i samma prisklass från till exempel Acer och HP. Frågan är bara om Sonys kvalitetstänk från dyrare modeller lyser igenom. Svaret är...nja. Vaio T är absolut inte någon katastrof, men det är ingenting med den som utmärker sig i positiv bemärkelse.

Chassit och skalet är en något grovhuggen och klunsig historia (för att vara ultrabook) med mer plast än vi är vana vid i en Vaio. Locket är snyggt i krom och bostad aluminium men för övrigt är det stum grå plast som gäller. Tangentbordet och musplattan har halvdan mekanisk feedback, men får ändå godkänt.

Den kantiga konstruktionen medför samtidigt att Sony har kunnat få plats med ordentliga anslutningar. Både stor rj45 för fast nätverk och vga-kontakt för extra skärm vid sidan av hdmi-anslutningen. Däremot hade vi gärna sett en extra usb-kontakt. Nu finns här en av vardera usb 3 och usb 3.


Bildskärmen i Vaio T har fina färger för filmvisning eller spel, men lite för varma för andra ändamål. Framförallt är ljusstyrkan i skärmen som bäst måttlig.

Under medel på det mesta
Bildskärmen får både tummen upp och tummen ned. Det är en blank tn-panel på 1366 x 768 bildpunkter, med snygga färger och bra kontrast för filmvisning. Tyvärr hör den också till de mer ljussvaga skärmarna på senare tid, vilket gör den sämre för surf och kontorsjobb. Den är inte heller något vidare vad gäller betraktningsvinkeln, utan tappar färg och kontrast fortare än många andra tn-skärmar.

Konkurrensen i den här datorklassen är mördande, med Intels hårdvarubas är det inte mycket som tillverkarna kan göra för att skilja sig från mängden. Design, gränssnittslösningar, bildskärm och lagringsalternativ är i stort sett vad de har att spela med.

I det här fallet är Sony för försiktiga och lyckas inte övertyga på någon punkt. Ingenting är egentligen dåligt, men vi är bortskämda med mer från Sony, och mer i ultrabooksegmentet. Det finns ingen anledning att välja denna framför en lika billig men snabbare, mer slimmad och bättre byggd dator, vilket flera konkurrenter kan stoltsera med.