När jag nyligen checkade in på ett hotell fick jag ett erbjudande om att bli stamkund, men årsavgiften 25 euro gjorde att jag sa nej. Några dagar senare träffade jag en god vän som berättade att han just blivit stamkund – och han förklarade hur bra kortet skulle passa mig. Jag blev medlem direkt!

”Mun mot mun-metoden” är en otroligt effektiv marknadsföringskanal. Vi konsumenter litar mer på våra vänner än på den mest slipade försäljaren, och orsaken är enkel. Det handlar om förtroende. Vi vet att våra vänner sätter vårt intresse först medan försäljaren främst tänker på sitt företag. Vi vet också att våra vänner känner oss bättre än andra.

Alla företag vill dra nytta av mun mot mun-metoden, och sociala medier som Facebook har gett dem den här möjligheten.
Du som använder Facebook har säkert märkt hur din sida numera översköljs av reklam – från dina kompisar.
Du kan läsa att din granne gillar Pressbyrån, att din svåger tycker om Gooh snabbmat och att din gamla lärare föredrar Sana-tvål.

Vad har hänt? Jo, Facebook håller på att förvandlas från en mötespunkt till en reklampelare, och här räcker det inte med klassiska internetannonser.
Företagen använder i stället Gilla-knapparna, och det enklaste sättet är att erbjuda mutor. Din granne kanske inte alls är en nöjd Pressbyrån-kund. I stället kanske han fick en nötchoklad med maräng om han tryckte på Gilla-knappen.
På samma sätt kan din svåger ha fått en portion snabbmat och din gamla lärare en gratistvål – som tack för att de gillade Gooh och Sana.

På ytan är det här förstås högst oskyldigt. Ett snabbt klick, och den mumsiga nötchokladen är din. Problemet är att det här på sikt urholkar din trovärdighet i vänkretsen – och jag tror att det på sikt är ett problem för Facebook också.

Förklaringen till att
mun mot mun-metoden fungerar är att den inte bygger på egennytta. Hade min gode vän fått betalt för att rekrytera stamkunder hade jag förstås reagerat på ett helt annat sätt när vi pratade. Jag hade lyssnat på honom som en säljare – inte som en vän.

På samma sätt tror jag att den som gillar Facebook-sidor bara för att få gratissaker förvandlas från kompis till reklampelare.
Själv har jag börjat plocka bort och spärra bekanta som använder Gilla-knappen för ofta.

Missförstå mig inte. Jag tycker att Gilla-knappen är fantastisk. En av poängen med Facebook är ju att vi användare ska hjälpa varandra, och då kan tips om bra företag, butiker och prylar vara högst relevant.
Själv klickar jag ofta på Gilla-knappen, men då handlar det om saker som jag faktiskt kan stå för. Mitt Gilla betyder att jag gillar.

Om någon av
mina vänner har ätit en nötchoklad med maräng och tyckte om den är det här högst relevant för min del. Jag har inte heller något emot att få veta vilken mat i plastbytta de rekommenderar och vilken tvål de tycker är bäst.

Men när företag köper kundernas kärlek med enkla chokladmutor – då förlorar Facebook-annonserna sin attraktionskraft.

Martin Appel