Dell XPS 12
Dell vinner på en suverän skärm

Dells lilla XPS 12 är kompakt, välbyggd, nästan tunn som en ultrabook och har riktigt solida prestanda. Skärmen är på 12,5 tum, och hade varit 13 tum på de flesta andra datorer med samma yttermått.

På grund av ramen den sitter i för att kunna vändas har Dell kapat några milli-meter och satt in en mindre skärmpanel. Skärmen sitter som på en pinne i mitten av ramen, fäst med magnetlås. Den står stadigt utan att svaja alltför mycket när du petar på den.

Skärmen är på hela 1 920 x 1 080 bildpunkter vilket i en 12-tumsskärm gör den till den mest punkttäta skärmen vi sett i en bärbar pc hittills. Apples extremt högupplösta Macbook Pro är den enda som slår den.

Skärmen är dessutom av ips-typ, vilket få bärbara datorer har. Fördelarna är fina färger och att du slipper problem med betraktningsvinklar. En smått fantastisk ljusstyrka gör också att du kan se bra på skärmen utomhus en solig dag. Det sistnämnda kan dra lite extra batteri om du inte dämpar ljuset (eller slår på automatisk ljusstyrka).

Windows 8 fungerar bättre på en så här högupplöst skärm än vad Windows 7 gör. Men det beror delvis på hur du tänkt använda datorn. I traditionellt skrivbordsläge kan en del detaljer och menyer bli småttiga att jobba med, då det inte skalar lika bra som det nya gränssnittet. Det kan vara en smaksak. Vi satte XPS 12 i händerna på en handfull olika användare. Vissa anmärkte på det krympta gränssnittet, medan andra tyckte det var skönt med extra överblick. Windows nya app-miljö blir briljant. Det har redan större format på menyer, ikoner och andra objekt, och passar därför utmärkt på en ­kompakt 1080p-skärm.

Datorns prestanda är bra men inte märkvärdiga. Det är samma sorts processor, minne och grafik som i en ultrabook. Tack vare en ssd-enhet som hör till de snabbare drar den ifrån konkurrenterna i testet.

En sak du får klara dig utan är fast nätverksport, och de andra externa anslutningarna är ganska få. Tre usb-uttag, en hörlursplugg och en mini displayport bara.

Att jobba med XPS 12 som surfplatta är inte så smidigt. Det känns ungefär som en modern variant på gamla tablet-pc med vridbar skärm och pekpenna. En drygt två centimeter tjock surfplatta som väger 1,55 kilo gör ingen glad, trots skärmen.

Möjligen kan det vara ett smart alternativ till de kommande Windows 8-datorerna med löstagbart tangentbord, om du hör till de lite mer tankspridda och riskerar att förlägga det. Så det är inte tack vare den vändbara skärmen som XPS 12 får högt betyg. Snarare trots den.

Det gör datorn tyngre och dyrare än vad den troligen annars skulle vara. Men dess övriga kvaliteter, den fantastiska skärmpanelen, klockrena byggkvaliteten och goda prestanda tar hem spelet.

+ Byggkvalitet i topp. God ergonomi. Fantastisk skärm. Surfplatte-läge.
- Få externa anslutningar. Högt pris.



Asus Vivobook S200E
Prisvärt pek imponerar

Asus bidrag till testet är en intressant outsider. De flesta pekskärmsdatorer som släppts i första vågen av lanseringar för Windows 8 är dyra historier. Billigaste konkurrenterna i detta test ligger på runt 9 000 kronor, och många andra en bra bit över det.

Asus Vivobook S200E är en överkomlig maskin med en prislapp på ungefär 5 000 kronor. Den kan säljas i en del butiker som Vivobook X202E, men det är samma dator.

Det låga priset innebär inte låg kvalitet. Detta är en nätt liten dator med skärm på 11,6 tum, en pigg och kompetent vardags-pc med ett elegant yttre och ­prestanda som vilken reguljär notebook som helst.

Byggkvaliteten är allmänt mycket god men här och var skiner det igenom att det ­handlar om en billigare dator. Knappkänslan i tangentbordet är till exempel inte helt perfekt, om du är kräsen med sådant.

Asus har kompromissat med processorn för att hålla nere priset. Du får en Intel Core i3 i stället för Core i5 som sitter i konkurrenterna. Det här ger något beskedligare prestanda, även om vardagliga sysslor som att surfa, jobba i Office eller spela musik och film funkar ­smidigt även här. Datorn har ingen ssd, utan en helt vanlig mekanisk hårddisk, och dessutom en ganska sömnig sådan. Så förvänta dig inte några blixtsnabba starttider för Windows eller större program.

Windows 8:s pekgränssnitt passar fint till 11-tumsformatet och Asus bildskärm har god kvalitet i pekfunktionen, med snabb och korrekt respons.

Däremot får du nog lov att greppa skärmen medan du ­jobbar. Den svajar ganska ­påtagligt vid beröring.

+ Välbyggd och elegant. Bra pekkontroll. Prisvärd.
- Halvdan bildskärm. Långsam hårddisk.



Lenovo Ideapad Yoga 13
Vikbar i 360 grader

Vår andra dator med en annorlunda konstruktion är Lenovo Ideapad Yoga 13. Den har fått sitt namn för att den, liksom en vig yoga-utövare, kan vrida kroppen åt oväntade håll.

För Lenovos del handlar det om att skärmen går att bända hela 360 grader bakåt och därmed bli en surfplatta med tangentbordet på undersidan. Eller så ställer du den halvt bakåtfälld och använder tangentbords-delen som stöd.

Precis som för Dell XPS 12 känns det här mer som en ­gimmick än direkt nödvändigt. Att fälla upp Yoga och ha den som digital fotoram är förvisso kul, men knappast värt att lägga extra pengar på. Hellre en separat surfplatta i ett ställ i så fall.

Pekskärmen är inte lika omedelbar i responsen som de flesta andra i testet, och Yogas tunna design gör att skärmen känns svajig att jobba på i vanligt ”notebookläge”.

Vi är inte heller helt förtjusta i det något stumma tangentbordet. Det är i och för sig inget ovanligt i en ultrabook som denna, som dessutom är ovanligt tunn.

Skärmen är en ips-panel på 1 600 x 600 bildpunkter, vilket ger bra betraktningsvinklar, rena färger och en hyfsad punkttäthet på en 13 tum skärmyta. Men det är inte i närheten av bildupplevelsen på lilla Dell-datorn, även om den slår resten av startfältet. Hårdvaran är snäppet kraftfullare än resten av startfältet, Core i7 istället för i5, åtta gigabyte minne och en större ssd. Det välkomnas, men gör också att processorn tär lite snabbare på batteriet än konkurrenterna gör. Yoga saknar precis som Dell nätverksport, och har dessutom bara två usb-portar.

+ Bra prestanda. Stor ssd. Ips-skärm. Surfplatte-läge.
- Bitvis bristande byggkvalitet. Få anslutningar. Relativt dyr.



HP Envy Touchsmart 4
Bastant HP med bra skärmkänsla

HP:s Envy-datorer har aldrig varit byggda med låg vikt som högsta prioritet, och Envy Touchsmart 4 är en av de mest bastanta Envy-modellerna.

Precis som för alla andra pekskärms-notebook lägger ­skärmen till några gram och någon millimeter. HP:s dator är alltså en stadig bit för att vara en 14 tums notebook år 2012.

För övrigt är det här en dator med hög byggkvalitet, även om en del detaljer känns bristfälliga. Musplattan har klickfunktion i själva ytan, men den är stum och kräver obekvämt mycket kraft för att registrera ett klick.

Därför är det extra bra att pekskärmen håller hög klass. Kontrollen är perfekt, finger-topparna glider bekvämt på ytan och skärmen har en bra ”spänst” så att du inte behöver hålla i den när du ska peka.
Bildskärmen är däremot rätt trist. En tn-panel med snäva betraktningsvinklar och o­sedvanligt svag ljusstyrka.

Prestanda är allmänt goda och matchar konkurrenterna förutom när det gäller ­lagringen. HP har en mekanisk hårddisk i stället för ssd. De har därför stoppat in en cachelösning med ett separat 32 GB flash-minne. Det ger en hel del förbättringar i många moment, men inte samma blixtsnabba upplevelse som med riktig ssd. Å andra sidan får du rejält med lagringsplats i stället.

HP kompletterar Windows 8 med en handfull egna tjänster och appar. Mest påtagliga är en fotodelningsfunktion som använder Snapfish och en strömmande musiktjänst. De är dock inget som avgör till HP:s fördel. Står du ut med vikten och den måttliga ­bildskärmen är den trots allt ett fullt rimligt köp.

+ God ergonomi. Stadig skärm. Stor hårddisk.
- Blek bildskärm. Halvsnabb hårddisk. Tung.



Sony Vaio T13
Uppgraderad ultrabook utan udd

Vaio T13 är i princip samma dator som den ultrabook Sony släppte tidigare i år, men nu har den fått Windows 8 och ­pekskärm.
Den var en budget­betonad och föga imponerande maskin utan pekskärm, och med pekskärm är det samma sak – du får en hyfsad ultrabook om du står ut med plastigt skal, habil ­bildskärm och genomsnittliga prestanda.

Tack vare pekskärmen har tjockleken och vikten ökat en smula, men den håller sig fortfarande med nöd och näppe inom Intels specifikation för ultrabook. Processor, minne och grafik är identiska med datorerna från HP och Dell. Den 128 ­gigabyte stora ssd-enheten är godkänt men inte övertygande snabb.

Bildskärmen har goda betraktningsvinklar och färger för att vara en enkel tn-panel, men den är lite väl ljussvag för att få fullt godkänt. Pekfunktionen är det dock inget fel på. Det är smidigt att använda, skärmen är relativt stadig, och för det mesta är touch att föredra framför den inte alltför roliga ­musplattan.

På minuskontot hamnar ett par risiga inbyggda högtalare som bör undvikas (skaffa ett par bra lurar i stället, det är inget fel på ljudet egentligen), relativt högljudda fläktar och det faktum att datorn trots gott om plats bara har två ­usb-portar.

Det känns udda att se en Vaio som inte är en lyxmaskin med exklusiva material, topp-­prestanda och högt pris, utan snarare tvärtom. Därför är vi troligen mer kritiska än T13 förtjänar. Det är en kompetent dator, bara väldigt omärkvärdig.

+ Stadig konstruktion. God pekfunktion. Överkomligt pris.
- Plastig. Halvdan bildskärm. Högljudd kylning. Dåliga högtalare.