EU-domstolen har ogiltigförklarat EU-s datalagringsdirektiv. Det är ett välkommet slag under bältet på Storebror. Den goda nyheten blottar dock ett gigantiskt demokratiskt problem. Ett problem som drabbar oss alla helt oavsett politisk tillhörighet.

Sedan nyheten om EU-domstolens utslag kom har representanter från riksdagspartierna slagit knut på sig själv för att försöka framstå som om man minsann alltid varit integritetsvurmare. Det faktum att man genom direkt stöd eller brist på motstånd varit direkt delaktig till både implementeringen av datalagringsdirektivet och en rad andra integritetskränkande lagar ser man nogsamt till att inte nämna.

Att politiker är så betuttade i sin makt att de inte tvekar inför lite historierevision för att få behålla den är inget nytt. Det är däremot något av ett trendbrott att media låter dem komma undan med det utan så mycket som en skavig motfråga. Om de mot förmodan skulle få en motfråga, så skyller de bara på EU och börjar prata riksdagspolitik och kommer undan med det. Det borde de inte göra. Det är EU-val den 25 maj. Tyvärr verkar media helt ha glömt bort det.
 
Jag är partiledare
för ett parti med två mandat i Europaparlamentet. Jag är en av våra toppkandidater inför valet. Media ringer mig nästan varje dag om diverse saker. Frågorna handlar i stort sett alltid om hur vi jobbar med sociala medier, hur stor (eller liten) vår valbudget är och om vilka grupper vi främst vänder oss till. Ett litet fåtal av alla dessa samtal handlar om vad partiet vill åstadkomma under nästa mandatperiod i Bryssel. Ännu färre handlar om allt det vi åstadkommit under den gångna mandatperioden. Exakt ett samtal har rört sig om gammal hederlig granskning av partiet.

Detta enda samtal mynnade ut i en artikel om en av våra kandidaters betalningsanmärkningar. Det säger en hel del att vi tog emot den artikeln med glädje. Äntligen lite granskning! Äntligen får väljarna någon annan information än den partierna själv skickar ut. Äntligen!

Den dag EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet var jag snabbt på banan med en debattartikel. Media ringde inte förrän på kvällen. De ville dock inte prata om datalagringsdirektivet. De ville prata om att de läst på Facebook att mina katter råkat låsa in mig på toaletten så att jag fick kanalisera min inre MacGyver och bryta mig ut med hjälp av en nagelknipsare. Både SVT:s valbevakning och Aftonbladet rapporterade snabbt och ingående om dramat på sina förstasidor. Kul, men hur hjälper det väljarna inför EU-valet?

Medias ointresse för EU-valet är irriterande för mig och mitt parti, men det är det lilla problemet. Det stora problemet är att det nu är några få veckor kvar till ett val som väljarna knappt känner till, eftersom både politiker och media låtsas som om det inte spelar någon roll.

2009 röstade bara 45 procent av alla valberättigade i Sverige i EU-valet. Det är inte nog för att få politikerna att fatta att folk faktiskt bryr sig om vad som händer i EU. Medialt ointresse må vara det nya svarta, men det betyder inte att du måste vara ointresserad.

Jag vet att EU-djungeln är svårnavigerad. Jag vet att alla tecken i media och i den politiska debatten tyder på att EU-valet inte är viktigt. Jag vet att det kan kännas frestande att ligga kvar hemma på sofflocket, men gör inte det.

Mellan 60-80 procent av allt som passerar riksdagen kommer från EU. De beslut som fattas i Bryssel påverkar ditt vardagsliv mer än du tror. Gör din röst hörd. Ta reda på vad de olika partierna tycker och vad de gjort i Bryssel. Gå sedan och rösta på det parti som passar just dig bäst.

På soffan kan ingen höra dig skrika. I vallokalen är du en superhjälte med makt att förändra världen.

Anna Troberg

Fakta

Anna Troberg är partiledare för Piratpartiet och en av dem som skriver på pcforalla.se/debatt