Tänk dig att någon skulle stjäla din identitet. Hen börjar shoppa i ditt namn. Hen försöker låna pengar på banken och sälja aktier. Hen läser all din privata post.

Ja, den här mardrömmen är verklighet för många svenskar. Id-kapningar är ett av de snabbast växande brotten, och förra året fick 156 000 svenskar sina identiteter kapade, enligt en Sifo-undersökning. Det motsvarar en id-kapning var tredje minut.

En förklaring till att problemet är så omfattande är att det är förhållandevis enkelt att byta adress i Sverige. För att din folkbokföringsadress ska ändras räcker det med att du skriver under ett papper – som skickas till din gamla adress.

Om du bor i villa kan en bedragare med andra ord begära en adressändring i ditt namn, plocka bekräftelsen ur din olåsta brevlåda, skriva under det med en förfalskad namnteckning och skicka in. Efter några dagar skickas all post till bedragaren. Eller ditt svartsjuka ex. Eller en rättshaverist. Eller någon annan som vill dig illa.

Så här skulle det förstås inte behöva vara. Att förlita sig på osäkra pappersblanketter i ett land där 99,9 procent av befolkningen kan koppla upp sig på nätet är obegripligt. Det här har Skatteverket insett, och i höstas lanserade de sin nya tjänst Spärra obehörig adressändring. Om du aktiverar den går det inte längre att göra adressändringen med papper utan du måste godkänna allt med hjälp av e-legitimation.

Det här är en betydligt säkrare metod, och experterna prisade Skatteverkets beslut. Själv kan jag bara instämma.

Problemet är att det finns ett kryphål. Företaget Adressändring, som bland annat ägs av Posten (formellt Postnord), lever kvar i den gamla världen. Trots att Skatteverket har gjort det svårare för bedragarna kan dessa fort­farande göra en tillfällig adress­ändring via papper hos Svensk Adressändring.

När jag frågar Svensk Adressändring varför de inte gör som Skatteverket och gör det möjligt att spärra pappershanteringen hänvisar de i stället till sin egen tjänst Adressbevakaren. Med den påkopplad får du en varning via e-post eller sms om någon skulle ha ändrat din adress – och för att aktivera tjänsten krävs e-legitimation. Så långt låter allt givetvis rimligt. Det finns bara en hake. Adressbevakaren kostar pengar. Den kostar 29 kronor att använda. Varje månad!

Posten har med andra ord skapat ett i grunden osäkert system för adressändringar, och för att i efterhand göra det säkert tar man ordentligt betalt. Det är motbjudande. Och ännu mer motbjudande är det förstås om man tänker på att Posten är ett statligt företag som egentligen finns till för medborgarnas bästa.

Givetvis finns det inget som hindrar Posten från att göra som Skatte­verket, alltså täppa till de uppenbara luckorna i hanteringen av eftersändningen. Att ge oss medborgare en möjlighet att frivilligt blockera möjligheten att använda osäkra pappersblanketter har egentligen inga nackdelar.

Kanske är det okunskap som gör att Posten håller fast vid pappersblanketterna. Kanske är det en vilja att kunna fortsätta tjäna pengar på tilläggstjänsten Adress­bevakaren. Själv vet jag inte vad som är värst.