Låt mig säga det från början: Jag hatar piratkopiering. Att sprida musik och filmer utan att ge upphovsmännen betalt är en modern form av stöld, och det är något som måste bekämpas hårt. Extra upprörande är det förstås med tjänster som gör stölden till en lönsam affärsverksamhet.

Människor som sysslar med den här sortens kriminella verksamhet ska straffas – och de ska straffas hårt. Om musiker, skådespelare och författare inte kan få betalt för sitt jobb blir följden givetvis att vi får mindre musik, film och litteratur.

Men det här betyder inte att alla metoder är acceptabla – och med dagens dom i Patent- och marknadsöverdomstolen har vi passerat en gräns som kan få enormt stor principiell betydelse. Domen kan på sikt betyda slutet för det fria internet som vi har vant oss vid.

Vad Patent- och marknadsöverdomstolen har sagt är att Bredbandsbolaget måste hindra sina användare från att komma åt de bägge piratsajterna The Pirate Bay och Swefilmer. För två år sedan avslog Stockholms Tingsrätt det här kravet, men den domen upphävs alltså i dag. Läs mer här!

Att ett antal pirater inte längre kan tjäna pengar på stöldgods, och att vi användare inte kan att smita från att betala för musik och filmer är i sig inget problem. Problemet handlar i stället om att domen på sikt öppnar för helt nya möjligheter att inskränka friheten på internet. Det handlar om att ifrågasätta grundprinciper i ett rättssamhälle som egentligen är djupt rotade.

Posten ansvarar inte för att människor skickar paket med narkotika. Telia kan inte ställas till svars när deras kunder ringer hotsamtal. Ikea bär inte ansvaret om någon mördas med deras knivar och det är inte H&M:s fel om bankrånaren har köpt sin svarta luva där. Lika självklart borde det vara att inte ställa Bredbandsbolaget till svars för lagbrott som deras användare gör sig skyldig till.

Det stora problemet med Patent- och marknadsöverdomstolens dom är att den öppnar för helt nya möjligheter att begränsa friheten på internet.

Nätet svämmar över med sajter som på olika sätt rör sig i juridikens utkanter. Man behöver exempelvis inte tillbringa många minuter på Flashback för att hitta grova brott, exempelvis hets mot folkgrupp, förtal och uppvigling. Om Bredbandsbolaget ska tvingas stänga The Pirate Bay så finns det egentligen ingen principiell skillnad mot att kräva ett stopp för Flashback.

Vi har också ett stort antal politiska sajter på både höger- och vänsterkanten som dagligen bryter mot lagen. Ska operatörerna tvingas blockera dem också?

Och om vi ska vara ärliga – vari ligger den grundläggande skillnaden mellan Swefilmer och Youtube? Swefilmer var en webbplats där man fram till 2015 kunde titta på olagliga filmer utan att betala för sig. Precis samma möjlighet finns som bekant på Youtube. Och för den som vill hitta piratkopierade filmer fungerar en sökning på Google ofta lika bra som The Pirate Bay.

Patent- och marknadsöverdomstolen har öppnat dörrarna som borde vara stängda. De har ifrågasatt principer som finns till för att skydda vår frihet.

Nu är det dags för våra politiker att se över lagarna. Om dagens lagstiftning hotar friheten på internet är det hög tid att ändra lagarna.