Tänk dig att du går in i en klädaffär. ”Han har fem år gamla lågpriskallingar på sig men ny märkesskjorta”, säger butikens datasystem till säljarna som kan anpassa sin säljinsats därefter. Sedan går du in på en stormarknad. ”Fotsvamp”, säger deras system, efter att ha detekterat salvan som du bär i handväskan. Så kan det - i värsta fall - bli i rfid-samhället.

Egentligen ogillar jag att måla upp skräckvisioner. Ovanstående scenario är ganska hårdraget, men ändå inte helt orealistiskt. Och om det så bara är en viss risk att bara hälften av detta blir verklighet är det ändå skäl nog att reagera.

Rfid, som står för radio frequency identification, är små mikroradiosändare som fungerar utan batteri. De kan avläsas med antenn på ett visst avstånd, och de kan användas i mängder av sammanhang. De allra flesta tillämpningarna är alldeles utmärkta - men när rfid hamnar på människor bränner det till på integritetsområdet.

Farhågorna för en kränkande tillämpning av rfid är inte gripna ur luften. Så här skriver exempelvis det amerikanska Department of Homeland Security i ett slags upphandlingsdokument där man söker tekniker för att göra resedokument avläsningsbara på avstånd:

”Identiteten ska kunna avläsas i alla situationer, inklusive om enheten bärs i en ficka, handväska, plånbok, i resenärens kläder eller vid resa i fortskaffningsmedel (såsom i bil, lastbil eller buss). Resenären ska inte behöva göra någonting för att enheten ska bli avläst.” ”Avläsare är placerade i dörrar och i filer för fotgängare och fordon.” ”Den presenterade lösningen måste känna av alla enheter som bärs av resande i en bil, lastbil eller buss på ett avstånd upp till 25 fot [8 meter] medan fordonet rör sig i hastigheter upp till 55 mph [88 km/h]. För busstrafik måste lösningen kunna känna av upp till 55 enheter.”

Det behövs inte särskilt stor fantasi för att inse att ett sådant system skulle utgöra rena drömmen för ”storebror”, och förmodligen bli föremål för så kallad ändamålsglidning (breddad användning med tiden). Amerikanerna skriver att de hoppas att den valda tekniken ska bli internationell standard för resedokument.

Sedan har vi det privata näringslivets satsning på rfid. Internationellt arbetar ett stort antal tunga aktörer för att förverkliga ett samhälle där massor av varor, såsom kläder, förses med sådana chips. Levi's provar för närvarande rfidförsedda jeans i USA och Mexico. Så här inleds en talande patentansökan som lämnats in av tre personer på IBM:

”En metod och ett system för att identifiera och spåra/följa personer med hjälp av rfid-försedda föremål som bärs av personerna. Tidigare inköpshistorik för varje person som handlar i en butik samlas in genom terminaler vid kassorna och lagras i en transaktionsdatabas. När en person som bär med sig eller har på sig föremål som är rfid-märkta går in i butiken läser en rfid-läsare av chipset på den personen. Informationen samkörs med informationen i transaktionsdatabasen. Baserat på resultatet av detta går det att fastställa personens exakta identitet, alternativt vissa av personens egenskaper. Den informationen används sedan för att spåra/följa personens förflyttningar genom butiken eller andra områden.”

Stopp och belägg, dra i nödbromsen! Använd gärna rfid - men med förnuft!