PC för Alla valde att offra en dator på den statiska elektricitetens altare. Då datorer är dyra och vi bara hade en att offra så började vi med att testa sätt att göra sig av med elektriciteten. Det finns flera knep. Syftet är alltså att jorda sig, så att de negativt laddade jonerna kan utjämnas.

Experiment 1 - Moderkortet
Förutsättningar
Vi började med att bygga upp en statisk laddning, sedan jorda oss på olika vis, och därefter vidröra Sis-styrkretsen på moderkortet. Det är den krets som sitter mest exponerad, och saknar i vårt fall en fläkt.

Resultat
Det uppstod ingen gnista och ingen märkbar stöt. Datorn startade som vanligt.
Vi gjorde samma sak tre gånger. Den första gången jordade vi oss mot ett element, den andra mot datorchassit. Den tredje mot tänd­­gaffeln hos en elektrisk tändare. Det fungerade faktiskt också, men det gör rejält ont och det är tveksamt om vi blev av med laddningen, eller bara nuddade kretsen på ”fel” ställe. Aj!

Experiment 2 - Moderkortet igen
Förutsättningar
Förutsättningarna var här de samma som i experiment 1, men den här gången jordade vi oss mot datorns chassi. Först med krokodil­klämma och antistat­armband, därefter utan armband och genom att nudda chassit.

Resultat
Bägge gångerna startade datorn som vanligt, men den andra gången märktes en lätt urladdning när vi nuddade datorchassit.

Experiment 3 - Hårddisken
Förutsättningar
Nu är det dags att se vad datorn går för utan urladdning. Vi laddar upp oss med en kombination av olika metoder. Sedan sätter vi fingret på styrkretsen på ata-diskens undersida.

Resultat
Första gången händer ingenting. Datorn startar som vanligt. Men våra planerade tre experiment blir inte av. Den andra gången piskar det till rejält i fingret, och vi kan tydligt se urladdningen som en ljusbåge över till kretsen innan vi ens nuddar den. Och mycket riktigt, när vi försöker starta datorn rap­por­terar den bara ”NO BOOT DRIVE”. Datorn startar alltså, men hårddisken kan inte hittas.

Experiment 4 - Internminnena
Förutsättningar
Dags att gå direkt på internminnena. Samma
laddningsprocedur, och sedan tumme och pekfinger direkt mot kontaktblecken.

Resultat
Här krävs det fyra försök. De två första visar ingen som helst reaktion. Det tredje är lite av en joker. Vi får trixa något innan datorn startar, men till slut kommer den igång. Efter att hårddisken blivit stekt har vi förstås inget sätt att kontrollera prestanda eller något annat – det går ju inte att starta Windows, men den tar sig i alla fall förbi bios-starten. Vid det fjärde försöket ser vi den blå ljusbågen igen, och sagan om datorn tycks vara över.

Experiment 5 - Processorn
Förutsättningar
Vi har klyftigt nog sparat den sista minneskretsen, så ett snabbt byte gör att vi kan fortsätta att titta på hur bios-testerna faller ut. Hårddisken är fortfarande helt slut. Dags att testa processorn. Vi tar noggrant loss fläkten, och lossar fläkt­kabeln. Upp med vipp­benet för att lossa processorn, och sedan är det bara att börja ladda upp sig igen. Det uppladdade fingret placeras, i slow motion, mot ett av ytter­benen av processorn.

Resultat
Vi gör tre försök. Inget av dem resulterar i någon ljusbåge. Med visst hopp om liv kop­plas processorn in, och datorn slås på. Den piper högljutt tre gånger, men det är också allt som händer. Processorn är död.

Läs mer:
Statisk elektricitet - så farligt är det för din dator.
Webb-tv: Se filmen från vårt test

Fakta

Vi använde flera olika föremål för att bygga upp statisk elektricitet, och lika många för att göra oss av med den.

Uppladdning:
1. Gnuggade en bit päls mot en glasstav 50 gånger.
2. Gick med nylonstrumpor över en matta i 50 hasande steg.
3. Torkade av ett laminerat bord med en tygtrasa i 50 snabba drag.
Urladdning:
1. Tog i en blank del på närmaste konduktion­element (elektriska element fungerar inte).
2. Fäste en krokodilklämma på datorns chassi. Datorns strömsladd måste vara i för att jordningen via tredje stiftet ska fungera. Vi provade också några knep som går att hitta på nätet, men som vi i dagsläget inte riktigt tror på:
3. Lade handen mot golvet.
4. Skruvade isär en piezoelektrisk tändare, nuddade strömgaffeln och tände sedan.Man får en stöt, och då ska elektriciteten utjämnas. Det gör faktiskt skitont – speciellt om man håller kvar för länge och bränner sig på lågan.