4 smidiga hårddiskvideor – alla under 4 000 kronor

LG:s läckra nykomling saknar finess

Färskast i testet är utan tvekan LG RH388H. En dryg månad före det att maskinen släpps i Norden står den uppackad i testredaktörens vardagsrum och glänser. Byggd i svart metall och med en stilren front (som dock knåpats ihop i plast) är den med sin slimmade design testets näst snyggaste bidrag, i tät kamp med Samsung.

Handbok får vi klara oss utan, huruvida den utelämnats i denna tidiga utgåva eller om det beror på företagets plötsliga värnande av skogen får vi aldrig klarhet i. Däremot förlöper installationen väldigt smidigt, tack vare enkla instruktioner på skärmen. Ljudvolymen är heller inget att bråka om, drygt 48 dB mäter vi upp vid ventilationsgallret.

Plastig fjärrkontroll
När vi ska bekanta oss med fjärrkontrollen vill vi däremot reflexmässigt börja sluggerveva. Plastig är bara förnamnet och dessutom har ”härligheten” gjutits i en bisarr skinnmönsterimitation.

Inspelningsförfarandet är smidigt. Programmering eller direktinspelning är föredömligt enkelt, möjligtvis saknar vi en knapp på fjärrkontrollen för att enkelt ställa in inspelningskvalitet. Vi får fem kvalitetslägen där alla utom det lägsta är brukbara. Dina inspelningar samlas i en undermeny där du via små fönster med rullande förhandstittar enkelt får överblick över dina inspelningar. Därefter kan du sortera klippen i kategorier. Inspelningen på dvd-skivor fungerar också utan problem.

Enligt kartongen ska RH388H kunna skala upp videosignaler upp till maffiga 1080p, eller full hd som din lokala tv-handlare skulle uttrycka det. Vi kan konstatera att det inte stämmer, som mest pressar vi ut en signal på 576p. Bildkvaliteten är dock bra, om än inte lika vass och välbalanserad i färger och svärta som testvinnaren från Sony.

Bra menysystem
Via den inbyggda usb-porten går det utmärkt att koppla in externa enheter. Men det går väldigt långsamt. När vi kopplar in vår hårddisk tar det upp till en minut innan vi kan bläddra bland filerna. Det kanske bästa med modellen är menysystemet. I stället för att täcka hela skärmen dyker det upp i överkant vid behov.

LG RH388H gör jobbet och har testets mest intuitiva menysystem. Å andra sidan saknar vi såväl en digital mottagare som den utlovade bilduppskalningen. Just det, någon handbok fick vi inte med heller. Nämnde jag att fjärrkontrollen är värdelös? Du fattar.

Billigt bygge med bra bildkvalitet från Samsung

Samsung har gjort sig ett namn när det kommer till behagligt designad hemelektronik till helt okej priser. Med raka linjer och ett förhållandevis sobert formspråk är också Samsung DVD-HR755 definitivt en av de snyggare maskinerna. Trots det obegripliga draget att satsa på gröna tecken i skärmen. Det har vi inte sett sedan 1987.

Vid starten noterar vi ett ljudmässigt oroande bröl från hårddisken, men några praktiska effekter av denna ljudyttring märker vi aldrig av. Faktum är att maskinen snarare tillhör de tystare. Installationen går smidigt och du som känner dig orolig har såväl den vanliga handboken som den småröriga snabbstarten att rådfråga.

Fjärrkontrollen är stilren, men det är tyvärr på bekostnad av användarvänligheten. Med små, små knappar och ett rörigt upplägg är den det sista jag skulle vilja lämna min kära mamma ensam med under en helg.

Överlag gillar vi DVD-HR755. Så länge vi nöjer oss med spela in smågrejer fungerar den alldeles utmärkt. Att programmera burken och ställa den i standby-läge funkar också bra. Men om du vill använda timerläget och sedan fortsätta titta på tv så händer… ingenting.

Krångligt timerläge
Maskinen varken varnar dig när en inspelning är på gång eller ger dig någon annan indikation på vad som sker. I stället missar vi inspelning efter inspelning. I den matiga handboken får vi till slut svar på vår fråga. Och håll i dig nu – med DVD HR755 fungerar inte timerläget om du inte lämnar maskinen avstängd. Obegripligt korkat!

Bildkvaliteten är bra, men Samsungs maskin är den enda där vi stundtals upptäckte störningar i det inspelade materialet, även då maximal upplösning valts. Videomaterialet skalas max upp till 1080i vilket dock inte sker automatiskt. I stället får du själv leta dig fram till en undermeny och göra ditt val där. Trots nämnda småstörningar levererar Samsung testets näst bästa bildkvalitet. Färgåtergivningen är mer än godkänd med fin balans.

Lättnavigerade menyer
Menysystemet är ingen skönhet, men är hyfsat användarvänligt. Små ikoner i huvudfönstret döljer ett i övrigt textbaserat system som är tydligt och föredömligt. Sådant gillar vi.

Vår samlade upplevelse av DVD-HR755 är splittrad. Å ena sidan är det testets, utan konkurrens, billigaste krabat. Därtill kan vi räkna en bra dvd-spelare och ett menysystem som är bättre än genomsnittet. Men det blåser lite snålt i bygget och det timerrelaterade hjärnsläppet är inte det enda i sitt slag som vi i slutändan klottrat ned med arg rödpenna.

Högljudd Panasonic presterar dugligt

Bortsett från den plastiga fronten är Panasonic EH67 helt byggd i metall och försedd med idel gråvita teknikbudskap. Vi sänder som vanligt en stilla önskan till alla ingenjörer borta i öst att i framtiden låta finesser och tillhörande logotyper stanna i manualen. Som för övrigt kör på i hederlig Panasonic-stil (stående A4) och innehåller en helt okej steg för steg-genomgång för den ovane installatören. Vi kan även konstatera att displayen är testets tydligaste – stora siffror gör det lätt även för lite äldre ögon att få överblick.

Störande fläktljud
Även Panasonics testbidrag är generellt sett tystgående med sina uppmätta 46 dB vid fläktkåpan. Det dröjer dock inte länge tills vi märker att ljudnivån gärna drar iväg á la jetmotor när spelaren startar upp eller en skiva laddas i släden.

Fjärrkontrollen är ingen skönhet men den är tydlig med olikfärgade partier. Att med hjälp av koder använda den mot andra format är busenkelt. Plastspiran är med andra ord användarvänlig men skitful.

Inspelningsförfarandet lätt att dra igång och du kan välja bildkvalitet direkt med handkontrollens hjälp utan att behöva brottas med menysystem och undermenyer. Den allra hårdaste formen av komprimering ger i runda slängar plats för 460 timmar inspelat material och är förvånande nog faktiskt fullt brukbark för vardagligt bruk. Visst försvinner skärpan men om du inte planerar att bevara materialet för eftervärlden går det att leva med detta läge.

Enkel inspelning
Att spela in material på dvd är heller det ingen match att tala om. Men ljudvolymen ökar som sagt markant när vi spelar in. Vid slutbehandlingen (processen då en skiva förbereds för att kunna spelas upp på andra spelare) morrar spelaren rejält. En bra bit över 60 dB mäter vi upp vilket är i högsta laget och definitivt inte kommer att passera obemärkt även i lite större vardagsrum.

Tillhör du den del av befolkningen som investerat i en maffigt högupplöst platt-tv kan du glädjas åt att Panasonics modell är kapabel att skala upp bildsignaler till 1080p. Bilden, i synnerhet skärpan, blir betydligt bättre i jämförelse med en vanlig dvd-uppspelning. Överlag är färgåtergivningen vid uppspelning av dvd riktigt bra.

Klassiker saknas
En usb-port hade inte skadat. Förvisso får vi i gengäld en dv-variant och kortläsaren som läser den populära standarden Secure Digital (sd). Gränssnittet är riktigt fult men i gengäld hyfsat lättnavigerat. En plump i protokollet är att inställningsmenyn i sig är kopplad till den funktion du för tillfället använder. Spanar du alltså teve måste du växla läge för att komma till uppspelningsläget och så vidare.

Panasonic DMR-EH67 är testets näst bästa deltagare men ändå ganska långt efter Sony, sett till helheten. Den känns aningen föråldrad, både till form och innehåll, men gör jobbet dugligt.

Sony RDR-HXD970 är en fullträff!

Om det är stor storlek som avgör är Sony RDR-HXD970 en testvinnare redan innan kartongen öppnats. Maskinen är som emballaget skvallrar om betydligt högre än motståndarna. Bygget som sådant är en sober konstruktion i svart hårdplast, fint befriad från ett överflöd av knappar och tryck. Definitivt den snyggaste deltagaren i testet.

Installationen går väldigt smidigt och handboken är tydligt indelad i steg för steg-instruktioner. Inte för att den med normalhög teknikkompetens bör ha några problem med anslutningen, men ändå. En annan positiv egenskap är den låga ljudnivån. Futtiga 45 dB vid fläktens utblås och runt 30 dB någon meter ifrån.

Lätt att spela in
Fjärrkontrollen är en klassisk kreation och därmed både stor och halvful. Programmerbar hanterar den tv-apparater från de flesta större tillverkare på marknaden.

Att spela in material är en baggis. Programmeringen är enkel och pedagogisk. Vill du dra igång en inspelning på momangen räcker det med en knapptryckning och du kan, utan att slira in i menysystemet, ställa in inspelningskvalitet via en speciell knapp. Att spana på en dvd samtidigt som du spelar in något går alldeles utmärkt. Så länge du inte spelar in på en skiva så klart.

Finfin uppskalning
Bildkvaliteten är genomgående bra, även det sämsta av de förinställda lägena är en positiv överraskning. Inspelning på dvd fungerar även det utan strul. Sony får dessutom en guldstjärna i kanten för möjligheten att välja ur en lista med förval för grafiska menyer på skivorna du bränner.

Dvd-skivor kan skalas upp till hela 1080p vilket i teorin innebär samma bildkvalitet som blu-ray och hd-dvd erbjuder. Bilden blir förvisso märkbart bättre, men bildupplevelsen blir inte på långa vägar lika levande och stark som hos de moderna arvtagarna.

Med två usb-portar är det rena barnleken att koppla in din digitalkamera (via pictbridge) eller en extern hårddisk. Du kan även välja att lagra dina cd-skivor på hårddisken. Meny­systemet är småkrångligt att komma in i.
I gengäld lär du dig snabbt hur det är upplagt och här lurar inställningar för det mesta.

Hur vi än vrider och vänder på det är Sonys bidrag testets bästa aktör. Som värst kan vi nämna en petitess som krånglet att manuellt flytta kanalpositioner.

Klicka här för specifikationer om alla hårddiskvideor

Läs mer

• Alla PC för Allas tester.
• Alla artiklar om datortillbehör.