Anna kommer inte ihåg när hon fick sitt första hotfulla sms. Kanske var hon tolv år, kanske tretton. Mobbningen, som en grupp flickor hade börjat med i klassrummet, ute på rasterna och i skolmatsalen fortsatte plötsligt en kväll även hemma på rummet. En dag dök en sida upp på internet som innehöll foton, lögner och kränkande tillmälen om henne.

I dag är Anna femton år. När hon bytte skola i åttan upphörde mobbningen men såren från mobbarna är fortfarande djupa och en sida om henne finns kvar på internet. Den ligger på en server belägen i ett land dit svensk lagstiftning inte når och där ingen bryr sig om föräldrarnas vädjande brev om att plocka ned sidan.

Anna – som egentligen heter något annat – är ofta ledsen, har svårt att lita på jämnåriga och sitter ofta hemma. Hon tycker om att skriva och hon har en egen blogg men är mycket försiktig med vad hon skriver på chattar och bloggar, medveten om att vem som helst kan läsa det hon skrivit och använda sig av informationen.
– Jag litar inte på någon där ute. De kan låtsas vara din vän bara för att sedan vara taskiga i smyg, säger hon.

Nätmobbning ökar kraftigt
Annas historia är tyvärr alldeles för vanlig, och vi ska återvända till henne längre fram i artikeln.Varje dag mobbas barn elektroniskt, via chattar och ungdomssajter, genom mms och sms. E-mobbning är ett växande problem och allt fler unga utsätts för våld och hot enligt nya siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå).

Bara i år anmäldes 3145 ärenden av olaga hot under första halvåret vilket är en ökning med 22 procent jämfört med förra året under motsvarande period. Och mörkertalet är stort. När genomsnittsungdomen tillbringar flera timmar dagligen framför datorn blir nätet och mobiltelefonerna en allt vanligare arena för hot, trakasserier och mobbning. I de fall där barn och ungdomar under förra året vände sig till Bris handlade 15 procent av de it-relaterade frågorna om kränkningar, hot och övergrepp via elektroniska medier. I vart sjätte fall hade hoten omsatts i verkligheten.

Lina Lundström föreläser om e-mobbning på Friends, en förening som arbetar för att minska mobbningen bland barn och ungdomar i samhället. Enligt henne är e-mobbning något som blir allt vanligare.
– Trakasserier via de olika elektroniska medierna hör till alldeles för många skolbarns vardag, berättar Lina Lundström.
Hon är dock noga med att betona att det inte rör sig om en ny sorts mobbning utan att det är samma grymma beteende som förut fanns ute på skolgården, men som nu funnit ett nytt utyrymme. Glåporden börjar i skolan och följer med in på den nya arenan.

Falska kompisar
Uppfinningsrikedomen hos de som kränker elektroniskt är lika stor som hjärtlös. Ena dagen får du läsa hur du diskuteras på olika chattar, nästa dag smygfilmas du i duschen på gympan och hittar sedan filmen på nätet. Eller så blir du utfryst, du får inte samma mejl och sms som de övriga i klassen, du utesluts från information som alla andra får och du hamnar utanför. 

Mats Andersson jobar på Netscan med att kartlägga och informera om faror för unga på nätet.

Mobbning är inget nytt fenomen men när den sker elektroniskt sätts den sociala spärren ur spel ytterligare ett varv. Dödshot via sms och varningar via chattar är regel när det gäller e-mobbning. Kränkande könsord är vardagsmat. Anonymiteten gör att du inte vet vem det är som skickar sms:et att du ska dö i skolan imorgon eller att du är den ”fulaste hora de har sett”.

– Kompisen som är din enda vän och tröst på dagen kan vara hon som mobbar dig anonymt på MSN på kvällen, berättar Mats Andersson på Netscan, ett företag som specialiserat sig på att kartlägga ungdomssajter och att informera om farorna på nätet.
– Vanlig mobbning är skit men mobbning på nätet är ett snäpp värre, menar Mats.

Osäkerheten på vem det är som plågar dig är en sida av e-mobbningen. En annan aspekt är att mobbarna når ut till så många så snabbt. Förr skrevs det något elakt på toalettdörren och de i skolan hade tillgång till detta, men med sms och mms kan du nå ut till många fler betydligt snabbare vilket gör att den mobbade är skyddslös på ett helt nytt sätt.
Vuxna saknar kunskap

Fortfarande saknar alldeles för många vuxna kunskap om det som händer på internet. För den som växer upp i dag är umgänget över nätet en naturlig del av vardagen. Deras föräldrar däremot drar sig för att ge sig ut på nätet i samma utsträckning som sina barn och ungdomar. Därför saknas vuxna förebilder ute på internet som kan lära barn och ungdomar hur man umgås på ett säkert och respektfullt sätt och vad man ska tänka på.

– Jag brukar kalla alla som är över 24 år för invandrare på internet, säger Lina Lundström på Friends.
– Vi kan jämföra internet med en fritidsgård, fortsätter Lina, skillnaden är att på nätet saknas vuxna som tar ansvar och vuxna som är bra förebilder.

Under de senaste åren har flera uppmärksammade e-mobbningsfall nått allmänheten. Hur en pojke tejpades fast i timmar vid en påle, för att sedan fotograferas med mobilkameror. Bilderna spreds också med raketfart bland ungdomarna på både pojkens skola och till andra. I det fallet ledde det till fällande domar.

En sadistisk trend
Men det tillhör undantaget. Mobilfilmer där barn åker på stryk av sina mobbare går det numera tretton på dussinet av, och filmerna hamnar sedan på någon sajt där de kan beskådas av alla. Och det är de som redan tidigare är utsatta som är mest i riskzonen.

Och nya sätt att mobba tillkommer hela tiden, en av de senaste ”trenderna” är så kallad bötning, enligt Mats Andersson.
– Ett offer på skolan väljs ut och anklagas för ett påhittat brott – till exempel fel färg på tröjan igår – och en skuld krävs in, av pojkar kan det handla om pengar, mp3-spelare, mobiltelefoner, av flickor sexuella tjänster.

Bristande impulskontroll
I sitt arbete på Barn- och Ungdomspsykiatrin, BUP, i Uppsala märker leg. psykolog Cecilia Arlinger Karlsson också av effekterna av e-mobbning.
– Mobbning är inte i första hand ett psykiatriskt problem, men följderna för den drabbade kan leda till ångest, depression och självmordstankar, menar Cecilia.

Många barn som har kontakt med psykiatrin har redan svåra problem med impulskontrollen, de har svårt att behärska ilska och aggressiva beteenden och en bristande impulskontroll i samspel med snabbheten hos de elektroniska medierna blir i värsta fall en grym kombination.
– Möjligheten att göra ett massutskick med ett enda klick gör att det inte finns någon tid till eftertanke och reflektion, säger Cecilia Arlinger Karlsson.

Även Cecilia tror att en ökad vuxennärvaro är ett sätt att stävja de värsta avarterna.
– Det handlar inte om att spionera eller att övervaka ditt barn. Men det är vi vuxna som är experter på livet, på vardagen och på mänsklig interaktion. Den kunskapen borde vi våga applicera på internet.

Som förälder kan du stötta ditt barn om det blir e-mobbat genom att förklara att det är inte hennes fel att hon är drabbad. Barn som mobbas tror ofta att det är deras eget fel, att de har gjort något fel och skuld- och skamkänslorna är enorma.
– Men de är inte ensamma om att bli mobbade; tyvärr, det drabbar alldeles för många, varje dag, säger Cecilia Arlinger Karlsson.

Viktigt visa intresse
Lina Lundström på Friends menar att det är viktigt att de vuxna intresserar sig för hur barnens verklighet ser ut idag och att de aktivt ser till att vara en del av denna verklighet.
– Som förälder ska du visa ditt intresse för vad som händer i ditt barns liv. Om ett barn sitter i fem timmar framför sin dator och chattar så är det motsvarigheten till om han eller hon var hemma hos en kompis eller ute med vänner under motsvarande tid.

I dag har barn och ungdomar flyttat en stor del av sitt sociala umgänge till MSN och andra chattar. Här har föräldrar och andra vuxna en chans att interagera och att snappa upp mobbingtendenser innan de spårar ur.
– Var inte rädd för att be om en demonstration och följa med ut på en upptäcktsfärd på dina ditt barns internet. På så sätt får du en naturlig ingång till samtal kring etik och beteenden på nätet. En gyllene regel är att aldrig säga något anonymt på nätet som du inte skulle kunna säga ansikte mot ansikte, säger Lina.

Tänker inte på följderna
Det är också lätt att glömma att nätet är öppet för alla. Information som läggs ut blir omedelbart tillgänglig – inte bara för dem som vill dig väl – och den ofta svår att återkalla.
Ett barn som chattar med sina kompisar på Playahead eller Lunarstorm, tänker kanske inte på hur många som kan följa det som sägs och vilka konsekvenser det kan få. Det är samma sak med en blogg. Många ungdomar tänker inte på att när de lägger ut det allra mest privata så kan vem som helst ta del av det och sedan kanske använda det i kränknings- eller mobbningssyfte och här fyller den vuxnes perspektiv och riskmedvetande en viktig funktion
– Det är viktigt att komma ihåg att det inte är nätet i sig som är det farliga, det är mobbningen, säger Mats Andersson.
Mats har dock en pessimistisk syn på möjligheten att informera bort e-mobbning.

– Vi utbildar 3 000-4 000 personer i veckan i hur man ska bete sig på nätet, men vi har fortfarande inte kommit på ett bra sätt att få stopp på e-mobbning, säger han..
Dagligen stöter Mats på fall av e-mobbning och utvecklingen gör honom bekymrad.
– Vi har två fall av självmord i Sverige som med största sannolikhet är kopplade till e-mobbning.
Mörkertalet är dock säkert större och Mats Andersson tycker att det är svårt att få hjälp för den som är drabbad.

Offret skyddas inte
– Många av de stora sajterna, som Lunarstorm, Playahead och Kamrat är snabba att samarbeta med polisen vid en anmälan. Värre är det med Microsoft och deras MSN. Microsofts sekretess skyddar användaren men inte offret. Att ringa till dem och be om hjälp är som att ringa 112 när det brinner och får höra att ”vi skickar ett formulär som du måste fylla i innan vi kan komma och släcka branden”, säger Mats.
Louise Leo, Microsofts presstalesman för MSN känner inte igen sig i kritiken.
– För mig låter det som helt taget ur luften. Vi ser allvarligt på den mobbning som förekommer på nätet och Microsoft lanserar i höst ett samarbete med Bris just för att stävja e-mobbning.
Projektet som är döpt till Uppdrag: Modig, har tagit fram ett arbetsmaterial till lärare och elever, flera olika fiktiva fall som lärare och elever gemensamt kan engagera sig i under en hel termin.
– Vi tar vårt ansvar men i slutändan är det ändå viktigast att de vuxna i barnens omgivning tar sitt ansvar, menar Louise Leo.