Antipiratbyrån och svenska IFPI (International Federation of the Phonographic Industry, en medlemsorganisation som försvarar upphovsrättsliga intressen) ser lagförslaget om Ipred som ett bra förslag.
– Jag tycker att lagen är ett steg i rätt riktning. Dessutom tror jag att den leder till bättre rättssäkerhet för piraterna, säger Lars Gustafsson, vd på IFPI.
Han menar att när det hittills har gjorts en polisanmälan om brott mot upphovsrätten, kan utredningen som följer mycket väl ta ett år eller mer. Och när polisen väl vidtar åtgärder, till exempel en husrannsakan, kan situationen ha förändrats drastiskt för den som står anklagad; barn kan ha flyttat ut, ip-nummer bytts och så vidare. Med Ipred-lagen skulle bevisningen prövas i domstol, vilket ger en större rättssäkerhet.
Utöver detta tycker Lars Gustafsson inte att upphovsrätten, rättsligt sett, behöver skyddas ytterligare.
– Det är inte nödvändigt, men vi skulle gärna se att bredbandsoperatörerna frivilligt går in och blockerar sajter som ägnar sig åt illegal fildelning. De borde även skicka ut varningsbrev till kunder som laddar upp piratkopierat material.
Lars Gustafsson har viss förståelse för att operatörerna inte själva vill övervaka sina kunder, men tycker ändå att de borde samarbeta med exempelvis Antipiratbyrån.
– Då skulle vi kunna sköta övervakningen, och operatörerna skicka ut breven. Det skulle självklart krävas ett rättsligt stöd för hur detta skulle gå till.
Allt fler sammarbetar
Sara Lindbäck, jurist hos svenska Antipiratbyrån, instämmer:
– Utvecklingen i Europa är att rättighetshavare och operatörer samarbetar i allt högre utsträckning.
Hon tar Frankrike som exempel, där man genom samarbete kommit fram till ett lagförslag som i grova drag fungerar så att varningsbrev skickas ut till misstänkta fildelare, där de uppmanas att vidta åtgärder för att få stopp på den piratkopiering som förekommer via deras ip-adress. Om piratkopieringen inte upphör vidtas rättsliga åtgärder.
– Frankrike har redan infört Ipred men funnit att de kreativa näringarna behöver ytterligare skydd, säger Sara Lindbäck.
I bloggosfären har det länge cirkulerat skräckexempel från Danmark, där man påstår att en annan typ av brev har skickats ut: Brev från upphovsrättsinnehavares advokatbyråer till ett ip-nummers ägare, med krav på att en viss summa pengar ska betalas inom tio dagar innan man vidtar rättsliga åtgärder, där den anklagade riskerar att tvingas betala ett mycket större skadestånd samt kostnaderna för rättegången.
"Inte i Sverige"
Lars Gustafsson tror inte att något sådant skulle kunna inträffa i Sverige.
– Lagen handlar inte om jakt på fildelare. Det finns massor av åtgärder som går att vidta för en person som får ett dylikt kravbrev, och varenda del av en sådan process skulle prövas av en domstol. Dessutom ser jag det som en absolut självklarhet att en ip-adress inte duger som bevis mot en person.
Gör inte det lagen väldigt tandlös?
– Delvis, förutsatt att man är ute efter att hänga enskilda personer. Syftet med lagen är som sagt inte att sätta dit specifika uppladdare. Som jag ser det är lagen ett sätt att göra folk uppmärksamma på att piratkopiering faktiskt redan är olaglig. Vi tror och hoppas att folk själmant vill följa lagen. Att lagen målats ut som mycket värre än den i själva verket är bär oftast piraterna själva ansvaret för, genom att sprida felaktig information.
Sara Lindbäck poängterar att den bild av lagen som målats upp under debatten inte alltid har varit rättvis:
– Det är viktigt att framhålla att det rör sig om ett domstolsförfarande, där det är upp till domstolen att bedöma om bevisen är tillräckliga och därefter om det finns rimliga skäl att lämna ut information om en misstänkt fildelares identitet eller ej. Tröskeln som en upphovsrättsinnehavare måste ta sig över för att få tillgång till information om illegala fildelare är hög – i media har man lätt kunnat få uppfattningen att det kommer att vara en ren formalitet. Och mig veterligen har enbart ip-nummer aldrig godkänts som bevis i Sverige.
Vad tror du att lagen får för effekt på fildelningen?
– I nuläget är det bara Sverige och Luxemburg i hela EU som inte har infört Ipred-lagen. Det finns inga exempel från de länder där lagen tillämpas som ger anledning att tro att den skulle leda till rättshaverier och bristande rättssäkerhet för medborgarna. För kreatörer i allmänhet kan man konstatera att piratkopieringen lett till omfattande skada, och om den upphör eller minskar kraftigt är det klart att man bör kunna se ökade intäkter. Det i sin tur leder att fler kan leva på sitt skapande, säger Sara Lindbäck.
"Inga musikälskare"
Lars Gustafsson tror att lagen skulle skapa en förståelse för att piratkopiering faktiskt är olagligt.
– Jag tror att folk inser att det är just de artister de tycker om som tar skada av den olagliga spridningen. Man bör komma ihåg att de som driver debatten för piratkopiering inte är några musikälskare, de är folk med en politisk agenda, säger han.
