8 fickprojektorer testas

Mycket ljud och ljus
3M Mpro 120 har en läckert mattsvart yta och påtagligt runda former. Den här projektorn har en enda ingång till vilken du kan ansluta antingen en komposit- eller en ­vga-kabel, och på ovansidan finns direktknappar till sådant som ljusstyrka och ljudvolym.
Lampan ger maximalt tolv lumen, och Mpro 120 är mycket riktigt bland de bättre i testet när det gäller storlek på bilden. I ett ljust rum betyder det 12-15 tum med hyfsad kvalitet, medan 50 tum inte är något problem när vi mörklagt ordentligt.
Färgerna ser bra ut, liksom kontrast och svärta. Projektorns glansnummer är batteriet som utan problem räcker i 2,5 timmar på full ljusstyrka, medan vi drar av någon poäng för det faktum att den också väsnas mest av alla.

Ljusstark vinnare
Storebror 3M Mpro 150 är en relativt kraftfull sak med en lampa på 15 lumen. Särskilt mycket mer än 50 tum får vi dock inte ut ens i ett ganska mörkt rum, men den klår ändå de flesta av motståndarna. Färgerna är mättade och relativt naturtrogna, medan kontrasten kunde ha varit något bättre.
Batteriet är lätt att byta på egen hand och ska enligt uppgift stå pall för två timmars ­användande, men i vårt test låg 90 minuter närmare sanningen. Det inbyggda minnet är på en gigabyte, och med i kartongen finns också ett micro-sd-kort på två gigabyte. I övrigt finns en videoingång som tar emot vga, komposit och komponentsignaler, dessutom går det att visa Word-dokument och Powerpoint-presentationer direkt från minnet.
Tyvärr stör den inbyggda fläkten en del, vilket minskar chansen att få titta på film i sovrumstaket.

Välbyggd men trist
Aiptek T30 är precis som Mpro 150 begåvad med en ljusstyrka på 15 lumen. Det gäller dock bara vid nätdrift, när vi kör på batteri växlar den ned till 12 lumen. Du kan trycka upp bilden en hel del i ett helt mörkt rum, medan dagsljus, trots den starkare lampan, är förödande för bildkvaliteten. I övrigt är vi ganska nöjda med skärpan, medan färgerna är lite trista och kontrasten lämnar en hel del att önska i mörka partier.
T30 är gjord i metall och känns påfallande välbyggd. Den har en enda ingång som hanterar komposit och s-videosignaler. Aiptek bjuder också på en kabel för anslutning till en Ipod eller Iphone. De enda knapparna som syns till är volymknapparna, så några inställningar att meka med finns inte.

Ljussvagt från Aiptek
Lillebror Aiptek V10 saknar vga-ingång, men har precis som Aiptek V20 (se nedan) en kortläsare som låter dig ladda projektorn med massor av filmer inför semestern. Det går också att ansluta den med en komposit- eller s-videokabel, men de kablar som Aiptek skickar med är av någon anledning bara ett par decimeter långa. V10 är klädd i grå plast och styrs med ett antal knappar på ovansidan. Det går fort och lätt att hitta rätt i menyerna, men så finns det heller inte särskilt många ­inställningar att göra.
Lampan på tio lumen är påfallande ljussvag. I vanligt dagsljus är V10 i princip oanvändbar, och i ett mörklagt rum drar vi gränsen någonstans vid 35-40 tum. Den projicerade bilden är hyfsat skarp, men kontrast och färger lämnar en del att önska.

Fickbio med finess
Aipteks ansträngningar för att ge V20 ett sofistikerat utseende lyckas bara delvis, men den är åtminstone blank och fin. Projektorn är lätt att hantera även om touchknapparna kunde varit en aning känsligare.
V20 kan visa bilder och video från det två gigabyte stora minnet, via kompositingången på sidan eller via den speciella vga-ingången. Den senare gör det enkelt att visa Powerpoint-presentationer direkt från datorn. Det finns också en läsare för sd/mmc-kort.
I dagsljus med fördragna gardiner går det inte att dra upp bilden mer än till tio tum, men när vi mörklägger funkar det bra upp till runt 50 tum. Färgerna är fina och mättade, men ­skärpan och kontrasten kunde ha varit bättre.

Katt bland hermeliner
Nikons projektor S1000pj sticker ut – den är också en fullfjädrad kompaktkamera. Med projektorn går det direkt att se nytagna bilder och filmer på väggen, men det går också att kopiera filmer och bilder till ett minneskort som du stoppar in i kameran. Tyvärr saknas möjlighet att ansluta till en telefon, mediespelare eller dator med kabel.
Bildkvaliteten är acceptabel, med skavanker i skärpa och kontrast. Tänk dock på att ha ordentligt mörklagt, i ett upplyst rum går det inte att dra upp bilden till mer än runt 5 tum innan ljuset blir för svagt. I mörker går gränsen någonstans vid 35-40 tum innan kvaliteten sjunker alltför mycket.

Minst minns mest
Optoma Pk102 är minst och lättast i testet, men den känns välbyggd och kompakt. Projektorn styrs med ett litet rullhjul på ena sidan, och i menyerna går det till exempel att vända bilden upp och ned eller visa spegelvänt. Under skalet sitter ett minne på fyra gigabyte, och tack vare mediespelarfunktionen behöver du inget annat än själva projektorn för att spela upp filmer på resan.
PK102 är med 480 x 320 pixel relativt lågupplöst, och ljusstyrkan 11 lumen räcker för att ge bra bild upp till ungefär 40 tum med god kvalitet. Skärpan är okej både från dator och via ­komposit/komponentingången, men projektorn kämpar med kontrasten i mörka områden.
Med en batteritid på knappt en timme går det inte att se en hel film med lampan på högsta ljusstyrka, vilket är ett minus.

Optoma lyser starkast
Pk201 är den senaste miniprojektorn i Optomas utbud. Den sticker ut genom att ha en ljusstyrka på hela 20 lumen, vilket gör den till testets ljusstarkaste projektor. Den kraftigare lampan gör projektorn aningen mer användbar under dagtid, men för att kunna njuta av en någorlunda stor bild krävs det ­fortfarande ett relativt mörkt rum. Upplösningen på 854 x 480 pixel är högre än i lillebrorsan, men i övrigt har den liknande bildegenskaper. Helt okej skärpa och bra färger. Ett minus är den långa kastlängden.
PK201 saknar inbyggt minne, men det finns en micro-sd-plats samt hdmi och kompositingång. Det går också att ansluta en speciell vga-kabel för att dra upp presentationer, men det gäller att vara snabb på mötet, batteriet lade av efter bara 52 minuter.