Om jag gör det med min HP blir det gratis. Använder jag däremot min Samsung måste jag betala. Med min Dell kostar det pengar, medan det är fritt med min Viewsonic.

Ja, för varje ny pryl som flyttar in i min lägenhet blir den svenska tv-licensen mer och mer obegriplig.

Så här fungerar det: Tv-licensen bygger på att den som har en tv-mottagare ska betala. Det här har förstås min Samsung-tv, men också min Dell-dator, som är utrustad med en speciell ”usb-pinne”.
Tittar jag däremot på SVT Play från min stationära HP-dator eller Viewsonic-surfplatta behöver jag inte betala någon tv-licens.
Att se På Spåret via tv-signaler kostar med andra ord pengar. Att se På Spåret via internetsignaler är gratis.

Licensen var en klok idé när den uppfanns 1907. Den var först knuten till en radiomottagare och sedan till en tv, och i början var det här lyxprylar som bara de rikaste kunde kosta på sig. Att låta samtliga skattebetalare betala deras nöjen hade varit orättvist.

Men i dag, 100 år senare, ser verkligheten annorlunda ut. I dag kan alla titta på tv och lyssna på radio, och att knyta avgiften till en viss typ av apparat fungerar inte längre. Att kräva betalt av Samsung-tittaren medan HP-användaren tittar gratis är knappast en rimlig lösning, och det här påverkar betalningsviljan.

Att licenssystemet fortfarande lever vidare tror jag beror på beslutsförlamning från våra politiker. Fredrik Reinfeldt må har rivit upp sjukförsäkringssystemet, värnplikten och apoteksmonopolet, men den heliga licenskon vågar han inte slakta.

Det finns ett förslag om att justera lagen så att även datorer och mobiltelefoner ska räknas som tv-mottagare, men det här tycker jag är en feg nödlösning. Eftersom alla kan titta på SVT borde alla betala, via skattsedeln. Det är inte konstigare än att mina skattepengar går till bilvägar och dagis, trots att jag varken har bil eller barn.

I stället för att titta bakåt tycker jag att våra politiker borde titta österut. I Finland har man färre heliga kor, och här vågar politikerna förändra invanda system. Hittills har finländarna haft samma sorts tv-licens som i Sverige, men strax före jul beslutade Finlands riksdag att förändra det.

I stället för licens ska alla finländare betala en speciell skatt till public service-bolaget Yle. Tack vare en snillrik matematisk konstruktion blir inte kostnaden orimligt hög för någon – och tack vare vattentäta skott förändras inte Yles oberoende.

Den stora vinsten är förstås att administrationen minskar och att systemet blir mer rättvist eftersom alla är med och betalar.
Det intressanta är att ”Yle-skatten” har stöd av finländarna. En opinionsundersökning visar att över 60 procent stödjer skatten, och även de som saknar tv är positiva till att börja betala!

Kanske är det dags för statsminister Fredrik Reinfeldt och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att åka till Helsingfors. Här skulle de kunna få tillräckligt med sisu för att slakta den heliga licenskon.

Martin Appel

Fakta

Martin Appel är journalist och konsumentredaktör på PC för Alla. Han är en av dem som skriver på pcforalla.se/debatt