Vhs till dvd - så räddar du dina gamla minnen

Har du bröllopsfilmen på vhs, bilder på dig själv som barn i diabildsramar och favorit­inspelningarna på ljudkassetter? Då har du säkert funderat på att göra dem framtidssäkra, men som många av oss andra inte riktigt kommit till skott.

Det är faktiskt inte särskilt svårt, problemet är i stället att det tar tid, vilket oftast är orsaken till att det inte blir gjort. Men med rätt hjälpmedel och rätt teknik går det fortare. Har du gott om tid kan du dessutom förbättra kvaliteten på dina minnen genom redigering av olika slag, bara du fått över dem till digitalt format.

Kostnaden för att flytta över dina filmer, dina bilder och din musik till hårddisken behöver inte bli särskilt hög. Kanske du till och med redan har all utrustning som behövs. Annars finns det prylar till rimliga ­priser som kan användas för digitalisering med ­godkänd kvalitet. Du hittar tips om metoder och sådana produkter nedan.

Rätt utrustning ett måste
I den här skolan koncentrerar vi oss på videobanden. Vare sig du har hyllmeter med inspelningar från när barnen var små eller bara har en riktigt bra film som du gärna vill spara är metoden densamma.

Tre saker behövs: en möjlighet att spela upp de gamla banden, utrustning för att ta in ljud- och video­signalerna i datorn och lämpliga kablar. Det första innebär att du behöver en vhs-bandspelare eller, om det är de mindre kamera­kassetterna du har, den kamera som användes vid inspelningen. Om videobandspelaren står kvar i garderoben, eller om du kan låna en, är det problemet löst. Annars finns de faktiskt fortfarande att köpa.

Videofångare. Gult är för video och de andra två för ljudet. Den svarta kontakten är för den lite mer ovanliga standard som heter s-video. Om din video har en sådan kontakt kan du använda en enda sladd i stället.

Om det gäller de små film­kamerakassetterna och de är av formatet vhs-c kan du hitta en adapter som passar i en ­vanlig vhs-spelare för 300 kronor, till exempel hos Kjell & ­Company. För de vanligare video8-kassetterna finns dock tyvärr ingen annan lösning än att leta fram kameran.

På datorsidan behövs utrustning för att omvandla de analoga signalerna från filmen till digitalt format. Om du har tur har du redan ett tv-kort i datorn. Dessa har ofta en video­ingång dit du kan koppla videosignalen från vhs-spelaren. Anslut sedan ljudet till linjeingången på datorns ljudkort och du är redo att köra.

I brist på ett sådant kort kan du köpa en enkel ”video grabber”, videofångare, för anslutning till en usb-kontakt. Billigast är Jula, som säljer en för 200 kronor. Kjell & Company har en motsvarande för 400 kronor. Plugga in och installera med­följande drivrutiner.

Kablarna du behöver
Sladdar brukar följa med. Det handlar om tre kablar med vanliga rca-kontakter (runda pluggar med ett tjockt stift i mitten) i tre färger, gult för video, plus rött och vitt för ljud. Om videobandspelaren bara har scart-kontakt (fyrkantig med 21 stift) behöver du köpa en adapter för någon femtiolapp.

Adapter. Anslut en sådan här kabel mellan video­band­spelaren och din ­grabber. Om det bara finns scart-kontakt på videon behövs en adapter också.

När allt är hopkopplat är du nästan klar att sätta igång. Sist, men inte minst, behövs ett program. Det finns många program som kan användas för att spela in video på datorn, alla med sina egenheter, och det följde säkert med ett när du köpte din videofångare också. Du kan också använda till exempel det ganska vanliga VLC, som kan utnyttjas till det mesta och som du kanske redan har installerat. VLC finns i PC för Allas programbank på laddaner.nu.
I vår guide på nästa sida använder vi dock programmet Debut Video Capture (www.nchsoftware.com/capture). Det är gratis för privatanvändning, men vid installationen vill det gärna lägga till en massa extraprogram, så se till att bocka bort dem.
_____________________________________________________________

Lagring av magnetband
Magnetband, både video­kassetter och ljudkassetter, förstörs långsamt. Ett problem är att limmet som håller de magnetiska partiklarna fast på plastbandet tar till sig luftfuktighet och löses upp. Det kan leda till att lagrade signaler försämras eller helt enkelt att bandlagren klibbar ihop och gör kassetten ospelbar.

Ett annat problem är ­magnetisk överhörning mellan de olika bandlagren på rullen. Mycket enkelt uttryckt ”smittar magnetismen av sig” till intilliggande lager, vilket förstör innehållet. Det här gäller särskilt band som inte används.

Bäst sköter du dina band genom att lagra dem stående i sval och torr miljö. De bör också spelas igenom minst en gång om året. Snabbspolning räcker inte, de måste spelas – men du behöver förstås inte lyssna eller titta. Tryggast är dock att snarast överföra dem till digitalt format.