I sommar tänkte jag roa mig – och förhoppningsvis er – med att titta i backspegeln. Som it-skribent kunde jag nog inte födas en bättre tid. I punkens år 1977 föddes jag och det innebar att jag var i alldeles lagom ålder för att uppleva hemdatorrevolutionen med Commodore 64 och Amiga, för att sedan vara med när internet och webben började nå allmänheten i början och mitten av 90-talet.

Facebook uppstod en liten diskussion om gamla sökmotorer före Google-eran, i samband med att någon berättade att Altavista lägger ner den 8 juli. Om du använde webben före Google så kommer du säkert ihåg Altavista. Sökmotorn lanserades för 18 år sedan och nu är det dags för pension, har nuvarande ägaren Yahoo beslutat.

Altavista lanserades den 15 december 1995, som ett projekt av DEC – Digital Equipment Corporation – ett företag som bland annat byggde servrar. Tjänsten hade utvecklats av programmerare i DEC:s lab, och syftet var att ta fram tjänster för att söka efter och hitta filer enklare. Jag har även läst om att Altavista från början var ett rent tekniskt experiment för att demonstrera prestandan hos DEC:s serverplattformar.

Jag minns när jag första gången fick se Altavista, och hur imponerad jag blev av snabbheten och mängden webbsidor de indexerat. Det måste ha varit på våren 1996, när jag gick sista terminen på gymnasiet.

AltaVista 1995

AltaVista, 1995

Under det tredje och sista året hade vi två dagar yrkespraktik på schemat, eftersom det var en yrkesorienterad linje (grafisk tryckmedia, med inriktning på typografi och reproduktion), och jag hade praktik på ett ställe i Ljungby som hette IdéCentrum. Här samlades en massa småföretag inom mediaproduktion, och man höll också i olika former av utbildningar.

Mitt i byggnaden fanns en datorsal med internetanslutna datorer. Nu är det här preskriberat, inte minst på grund av att yrket jag utbildade mig inom (repro) datoriserades och försvann i samma veva som jag gick ut gymnasiet, så jag kan väl erkänna att jag var en lat och enormt skoltrött och dålig elev. Jag vet inte ens vilket företag jag på pappret praktiserade hos, men de var inte speciellt engagerade i praktikanter, så jag åkte till IdéCentrum för att sitta framför Internet hela dagarna.

Innan jag, av en några år äldre datornörd, blev introducerad för Altavista, var det Webcrawler som var den främsta sökmotorn på webben. Faktum är att Webcrawler fortfarande finns kvar, med i stort samma logotyp, fast numera fungerar den som en metasökmotor.

1996 såg Altavista ut ungefär som Google gör idag. Webbsidorna var väldigt nerskalade, och förstasidan bestod i stort sett av en logga och ett sökfält. Hade man inte fallit för att, liksom de flesta relativt stora webbsajter, bygga om hemsidan till en så kallad portal i slutet av 90-talet, kanske sökmarknaden sett helt annorlunda ut idag.

20 servrar och 500 GB lagringsutrymme

Två år senare hade Altavista uppgraderat sina system ordentligt för att kunna hantera den ökade mängden sökningar som gjordes med tjänsten. Hos Wikipedia berättar man hur plattformen såg ut:

As of 1998, it used 20 multi-processor machines using DEC’s 64-bit Alpha processor. Together, the back-end machines had 130 GB of RAM and 500 GB of hard disk space, and received 13 million queries every day. [Källa: Wikipedia]

Det här kan man ju jämföra med tekniken som krävs av Google. Hur många servrar Google använder sig av är inte officiellt, vilket har lett till att många tekniker försökt räkna ut det. En del har tittat på kartor för att ta reda på hur stora Googles olika datacenter är, och baserat på detta räknat på hur många servrar som får plats.

Googles datacenter

En liten del av ett av Googles datacenter

Siffrorna varierar väldigt mycket men generellt kan vi vara rätt säkra på att det rör sig om ”miljontals”. Och hur mycket lagringsutrymme det sammanlagt finns går också bara att spekulera i. Det är betydligt mer än Altavistas 500 GB under 1998.

Men så såg webben annorlunda ut 1998. Visst hade boomen kommit igång men antalet existerande webbsidor har sedan dess ökat i ett rasande tempo. En före detta kollega berättade att han i början av 90-talet fått ett telefonsamtal från en kompis, som jobbade på ett av Sveriges universitet där man var väldigt tidigt ute med Internet och webben. ”Nu har jag besökt alla webbsidor på Internet”, sa killen, ”vad gör jag nu?”.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning