I december fick Harald Grönstrand ett brev. Avsändaren krävde honom på drygt 7 000 kronor, och om han inte betalade hotade gigantiska böter och offentlig förnedring. Det låter som ett klassiskt exempel på utpressning, men avsändaren är den stora filmdistributören Scanbox och advokatbyrån Hedman Partner. De skickar ut hundratals liknande brev till människor som misstänks för piratkopiering av film.

Läs även: Nej Copyswede, datorn är inte ett kassettband!

Mottagaren erbjuds alltså att betala en förhållandevis liten summa pengar för att slippa framtida problem. Avsändarens förhoppning är förstås att tillräckligt många ska välja att betala i stället för att riskera en dyr och genant rättegång.

Har du inte hört talas om Harald Grönstrand och Hedman Partners? Det är inte så konstigt. Historien utspelar sig inte i Sverige utan i Finland. Tidningen Hufvudstadsbladet skriver om händelsen – och om Harald Grönstrands reaktion:

– Jag vet att jag inte var hemma när de påstår att den första uppladdningen skedde, säger han och lovar nu ta strid. Förklaringen till det som har hänt är att alla som surfar lämnar spår efter sig i form av den så kallade ip-adressen. Genom att vända sig till den misstänkte piratens internet­operatör kan advokatbyrån få veta vem det är.

Problemet är att det enda som går att se är vem som står på kontraktet – inte vem som använde uppkopplingen. Om ett nätverk saknar lösenord kan nämligen vem som helst använda det. Den som är teknikkunnig skyddar sitt nätverk med lösenord och han eller hon kan även dölja sin ip-adress med en så kallad vpn-tjänst. För dem är det här inget större problem. Offren är i stället personer med låg it-kunskap, och i Finland går advokaternas hotbrev ofta till äldre surfare, skriver Hufvudstads­bladet. Hur många av dem som betalar inför hoten vet jag inte. Hur mycket oro och lidande breven har skapat är också omöjligt att säga. Däremot är jag helt övertygad om att den här sortens hotbrev är helt fel väg att gå om man vill stoppa piraterna.

Piratkopiering är förstås förkastligt. Om det ska finnas film att titta på måste vi betala, oavsett om vi gör det i form av biobiljetter, Netflix-abonnemang, tv-licens – eller genom att titta på reklam. Jag tycker det är bra att rättsväsendet slår till hårt mot de som organiserar och tjänar pengar på piratkopiering. Men det är inte finländska pensionärer som hotar filmindustrin. Och det är motbjudande att advokatbyråer hotar oskyldiga med rätte­gång och gigantiska böter med ett upplägg som påminner om utpressning.

I länder som USA, Tyskland och Storbritannien breder den här sortens ”copyright trolls”, upphovsrättstroll, ut sig. Att vi även ser dem i Norden är djupt oroväckande. När jag frågar svenska Scanbox om de ska göra samma sak som i Finland blir svaret att de avvaktar med ett beslut. Själv hoppas jag att de bestämmer sig för att inte samarbeta med upphovsättstrollen. För jag tror knappast att historien om Harald Grönstrand ökar vår vilja att betala för att titta på film.

PS. Missa inte vår artikel om hur du skyddar ditt trådlösa nätverk.