Nas: Delning utan dator

En nas (Network Attached Storage) är kort och gott en liten dator som ansluts till nätverket och bara har en huvudfunktion: lagring. Men den har inte skärm, mus och tangentbord som en pc utan du styr den via nätverket från andra datorer, antingen via ett webbgrännsnitt eller med separata program och appar. Den innehåller en enklare processor, eget operativsystem (oftast en Linux-variant) och en eller flera stora hårddiskar. En del har hårddiskar eller i enstaka fall ssd:er inbyggda, andra har öppna diskplatser som du själv kan fylla med diskar av valfri storlek.

Vill du inte satsa på en stor dyr separat nas, så har många routrar möjlighet att också fungera som nas. De har usb-portar där du kan plugga in en extern usb-hårddisk, som routern då kan dela ut som en eller flera mappar i nätverket. För övrigt är det ingen skillnad på det och en ”riktig” nas, de fungerar och sköts i stor sett på samma sätt.
 

Nasar
Nasar kan vara allt från små lådor med en inbyggd disk till stora enheter där du köper flera egna diskar och stoppar in. Ibland har de även sådant som usb-portar där du kan ansluta extra lagring (eller inbland skrivare). 

För att få till en lyckad installation av en nas är det några saker du kan behöva ha koll på:

1. Ge nasen fast ip-nummer. Vanligaste sättet en router är uppsatt är med dynamiska ip-adresser. Det innebär att din dator, platta eller telefon får en ny och slumpvis vald ip-adress varje gång du ansluter. Det funkar utmärkt för det mesta, men kan bli ett problem för sådant som just nasar, och även nätverksanslutna skrivare, eftersom vissa datorer och program använder ip-numret för att hitta dem.

Logga in i din routers gränssnitt och hitta en funktion som heter DHCP-undantag, Address Reservation eller något liknande. Exakt vad det heter varierar. Där kan du skapa en lista av enheter som alltid blir tilldelade samma adress. I många routrar behöver du här ange nasens så kallade mac-adress. Det har inget med Apples Mac att göra utan är en unik kod som alla nätverksprylar har. (Ja, även Mac-datorer har mac-adress.) Mac-adressen hittar du i nasens manual, på en etikett på förpackningen eller på själva maskinen.

2. Skapa resurser för olika ändamål. Resurser på en nas är de filmappar som disken är indelad i. Men det är mer än bara mappar som de fungerar i Windows, utan du kan också i många nasar tilldela de olika resurserna en reserverad storlek på disken. Är ni en familj på fem som delar på en 1 TB nas så kan ni till exempel få 100 GB var och dela på 500 GB.

Ofta har din nas redan ett gäng resurser, för musik, film, backup med mera. Dessa bör du låta vara, eftersom de används av nasens egna inbyggda funktioner. Moderna nasar har inbyggd dlna-server (mer om det alldeles strax). Vissa har stöd för andra medieservrar som Squeezebox, Itunes och Plex. Ofta hittar du också funktioner som säkerhetskopiering från Windows och Time Machine i OSX och inbyggd nedladdningsklient för till exempel bittorrent och ftp som då får egna mappar.

Nas ui
En del nyare nasar har riktigt avancerade funktioner, dator-liknande gränssnitt, appar som laddas ner från Internet och mer därtill.

3. Fixa användarkonton. Mapparna, framförallt de du skapat själv, kan du sedan sätta användarnamn och lösenord på så att de blir privata för olika användare. Det funkar precis som för mappar i Windows, du som är administratör för nasen kan välja vilka om en användare ska kunna läsa, läsa och skriva, eller inte alls komma åt en viss mapp.

Nasens hantering av konton är för det mesta separat och har ingenting med användarnas Windows-konton och liknande, men för enkelhetens skull kan det vara en god idé att använda samma användarnamn här. En del nasar kräver användarkonton, och saknar det alternativ för ”alla” som finns i Windows för utdelade mappar. Vill du att alla som ansluter ska kunna se alla mappar kan du då istället skapa ett gemensamt konto som alla använder… eller ge alla lösenordet till ditt administratörskonto, men det kanske inte är så säkert.

När alla konton är klara kan du komma åt nasen som om det vore vilken dator som helst på nätverket. Det gör du på samma sätt som vi beskrev för utdelade Windows-appar.