Hemligheten bakom skärmens upplösning
En bildskärms upplösning är måttet på antalet bildpunkter och anges normalt som skärmens bredd gånger höjd i bildpunkter eller som en bokstavsbeteckning. Det finns väldigt många olika, men några vanliga är:
VGA 640 × 480 4:3
SVGA 800 × 600 4:3
XGA 1024 × 768 4:3
SXGA 1280 × 1024 5:4
UXGA 1600 × 1200 4:3
QSXGA 2560 × 2048 5:4
QUXGA 3200 × 2400 4:3
HD/WXGA 1280 × 720 16:9
FHD 1920 × 1080 16:9
WUXGA 1920 × 1200 16:10
QHD 2560 × 1440 16:9
WQXGA 2560 × 1600 16:10
UHD 3840 x 2160 16:9
5K UHD+ 5120 x 2880 16:9
Siffrorna efter upplösningen anger bildförhållandet, bredd gånger höjd, där 4:3 förr var det vanliga, medan format som 16:9 och 16:10 används för film och tv och därför kommer även på bildskärmar.
Skärmupplösningen säger en del om bildens kvalitet och skärmens storlek. En bildskärm med hög upplösning är normalt större än en med lägre upplösning, men behöver inte nödvändigtvis vara det, eftersom det också är avhängigt hur tätt bildpunkterna sitter. Fler bildpunkter på samma area ger en bättre bild, men gör inte skärmen större.
Detta brukar mätas i ppi (pixels per inch), bildpunkter per tum, och kallas pixeltäthet. Ibland används beteckningen dpi (dots per inch).
En bildskärm ska alltid användas med den upplösning den är tillverkad för – allting annat ger en försämrad bild. Detta innebär att datorns grafikkort måste ha stöd för att sända bilden med den upplösningen. Större skärmar och de allt populärare ultra hd-formaten (uhd) ställer därför också större krav på datorn.
