Nyligen lanserades Biblio. Som du ser i vår artikel här är det en app som gör att du lagligt kan lyssna på svenska ljudböcker i mobilen. Det enda som krävs är ett bibliotekskort.

Om du exempelvis vill höra Liza Marklunds senaste roman i dina hörlurar kostar ett abonnemang hos det privata alternativet Storytel 169 kronor i månaden. Väljer du Biblio står skattebetalarna för notan.

Samma sak gäller sedan länge för e-böcker. Här kan du att betala dyrt hos butiker som Adlibris – eller låna dem gratis på biblioteket.

Själv är jag tveksam till bibliotekens digitala satsningar. Att vi har fysiska stadsbibliotek är givetvis viktigt för demokrati och bildning. Oavsett hur stor bankbok du och dina föräldrar har ger biblioteket dig tillgång till allt från litterära klassiker till aktuella tidningar och tidskrifter.

 

Är det en demokratisk rättighet att få lyssna på Liza Marklunds senaste i mobilen? Jag är inte helt övertygad. 

På samma sätt tycker jag att biblioteken gör helt rätt när de erbjuder surfdatorer och trådlöst internet. Det här öppnar dörrar för människor med dålig ekonomi, och gör att alla kan sköta bankaffärer, kommunicera med myndigheter och följa den politiska debatten.

Biblioteken gör också ett fantastiskt jobb när det gäller att utbilda människor med låg it-kunskap. Det här är viktigt för att minska det digitala utanförskapet. Utöver det skapar bibliotekens föredrag och debatter en fantastisk mötespunkt, en modern variant av grekernas ”agora”, torget där alla kan samlas.

Men frågan kvarstår: Är det en demokratisk rättighet att få lyssna på Liza Marklunds senaste i mobilen? Jag är inte helt övertygad. Visst måste biblioteken anpassa sig till en ny digital värld, men när de rakt av konkurrerar med privata aktörer får vi ett problem. I synnerhet som staten samtidigt straffbeskattar digitala medier med en fyra gånger så hög moms som pappersböcker.

Frågan om vilka tjänster biblioteken ska erbjuda är förstås svår, och jag kan definitivt se poängen med att låna ut böcker digitalt. Något som däremot känns självklart galet är att vi låter kommunerna ta hand om e-böcker och digitala ljudböcker. Jag har skrivit om det tidigare, men lanseringen av Biblio gör frågan brännhet.

Våra kommunala bibliotek bestämmer själva om de ska erbjuda medborgarna ljudböcker och e-böcker. I skrivande stund betyder det att jag som stockholmare inte har tillgång till Biblios tjänster, och samma sak gäller min gamla hemstad Solna. Hade jag däremot bott i grannstaden Lidingö hade jag kunnat lyssna.

Om bibliotekskorten hade varit knutna till vår folkbokföring hade det funnits någon sorts logik, men så är det inte. Vi kan skaffa bibliotekskort i vilken kommun vi vill – och det går ofta att fixa online.
Själv kunde jag enkelt skaffa ett bibliotekskort i Katrineholm och använda det i Biblio-appen, så nu är det Katrineholms skattebetalare som betalar när jag lyssnar på en ljudbok. Det kan väl ändå inte vara rimligt?

Nej, det rimliga måste vara att bibliotekens digitala tjänster flyttar bort från kommunerna och hamnar på en nationell nivå. Om vi anser att skattefinansierade ljudböcker är en demokratisk rättighet måste det vara en rättighet för alla - i hela Sverige. Inte bara för katrineholmare och lidingöbor utan även för solnabor och stockholmare.