Detta är en krönika. Fler åsiktsartiklar hittar du här.


När jag flyttade till mina nuvarande kvarter varnade grannarna mig för ”Rån-ica”. Min lokala matbutik var visserligen inte ovanligt brottsdrabbad, däremot var priserna så höga att man kände sig rånad.

Jag insåg snabbt att varningen var befogad, men märkte också att butiken var populär. Trots att Icas billiga stormarknad bara ligger två tunnelbanestationer bort var det alltid mycket folk på Rån-ica.

Förklaringen är enkel: Det finns mycket som är viktigare än priset när vi väljer matbutik, till exempel korta avstånd, bra sortiment och trevlig personal.

Just nu storsatsar Ica på internethandel. Man öppnade nyligen sin första ”dark store”, alltså ett lager som enbart hanterar nätkunder. Till hösten ska den kunna leverera mat runt om i Mälardalen – och vi lär få se liknande satsningar i andra delar av Sverige.

Men trots att lager och leverans blir gemensamma sätter de enskilda handlarna sina egna priser. Rån-ica kan med andra ord ha högre priser än stormarknaden.

Själv tvivlar jag på att den affärsmodellen blir framgångsrik. Om samma lastbilar levererar samma varor från samma lager förväntar vi kunder oss samma priser – och så är det inte i dag.

Jag gör en snabb koll, och det visar sig att exakt samma burk med Bullens varmkorv blir femton kronor dyrare om jag klickar på ”fel” butik på Ica.se. För korvbrödet är prisskillnaden en femma och för bostongurkan fyra kronor. Det är nästan skrattretande korkat.

Ica
Samma korvburk blir 15 kronor dyrare om man väljer fel butik på Ica.se. Varje handlare sätter nämligen sina egna priser.

Hittills har Ica hamnat rejält på efterkälken när det gäller näthandel, och jag tror att det sätter fingret på ett större problem. Det är svårt för gamla organisationer att anpassa sig till en gränslös digital värld.

Att koppla nätförsäljningen till fysiska butiker är galet korkat. Det är ungefär lika dumt som att koppla utlåning av e-böcker till våra kommunala bibliotek, något vi har skrivit om tidigare. Det är bara i vissa kommuner vi kan låna e-böcker – men inget hindrar oss att skaffa bibliotekskort i grannstaden.

Runt om i världen ser vi hur gamla organisationer är fast i ett gammalt tänkande. Bankerna gör det dyrt och krångligt att föra över pengar mellan olika länder, trots att allt handlar om ettor och nollor. Filmindustrin håller fast vid en geoblockering av internet som gör att filmer och tv-serier bara blir tillgängliga i vissa länder.

Själv är jag övertygad om att en butikskedja som ska blir framgångsrik på nätet gör klokt i att släppa sin geografiska koppling. Givetvis finns det annat än priset som är viktigt när vi handlar på nätet. Stort utbud, bra varor, smidiga leveranser och ett trovärdigt hållbarhetsarbete är också betydelsefullt. Men det här är inte kopplat till en butiks geografiska plats.

Och när det billigare alternativet finns ett klick bort har jag svårt att tro att vi kunder väljer en nätbutik där vi känner oss rånade.