Den lär ha kallats för ”maklighetsapparaten” när den lanserades i slutet av 1800-talet. Att prata med grannen i en tratt uppfattades som höjden av lättja och många var enormt skeptiska mot den nya uppfinningen telefonen.

Hundra år senare var tvekan inför mobiltelefonen lika stor. Den kallades för "yuppienallen" av människor som tyckte att man gott kunde vänta med att ringa tills man kom hem.

Jag tänker på maklighetsapparaten när jag försöker förklara för mina vänner hur min smarta högtalare Google Home funkar. Jag har haft den i snart ett halvår, och jag älskar den. Jag skulle överdriva om jag påstår att den har förändrat mitt liv, men den har definitivt underlättat det. Låt mig ta några exempel från den senast veckan:

Jag står med matlagningskladdiga händer när jag ska sätta timern på 20 minuter. Genom att säga Hey Google, timer 20 minutes startar jag tidtagningen och när mitt ris är färdigkokt börjar högtalaren pipa. På samma sätt säger jag Timer 50 minutes när jag kommer upp från tvättstugan och väntar på att en tvättmaskin ska bli klar.

När jag ska ringa till en kompis i Sao Paulo säger jag What’s the time in Sao Paulo, och högtalarens svar avslöjar direkt om det är för tidigt att ringa honom. När jag går hemifrån säger jag Lights off för att släcka alla mina lampor.

Naturligtvis handlar allt om maklighet. Det är inget stort problem att tvätta händerna och sedan trycka 20 gånger på äggklockans minutknapp, surfa till sajten Timeanddate.com eller att släcka en handfull fönsterlampor.
Att pausa en Netflix-film på fjärrkontrollen, byta en Spotify-låt på mobilen eller kolla en vädersajt på datorn är också fullt möjligt. Men mycket teknik handlar just om att underlätta vårt liv i det lilla.

I Walter Isaacsons fantastiska biografi om Apple-grundaren Steve Jobs berättas om en 6-årig colombiansk pojkes första möte med en Ipad. Trots att han är analfabet och aldrig har sett en dator lyckas han själv starta ett flipperspel och börja spela. Att kommunicera genom att peka är något som vi människor alltid har gjort, och samma sak gäller förstås kommunikation via rösten.

Det här tror jag förklarar att det omedelbart kändes helt naturligt att ge min smarta högtalare kommandon – även om jag förstås uppskattar att Google Home snart ska komma i en svensk version.

Google Home och andra smarta högtalare brottas med flera stora problem. Eftersom de alltid är påslagna finns oron att vi ska bli avlyssnade och eftersom Google använder vår privata information för att sälja annonser finns det tydliga integritetsproblem.

När vi börjar shoppa via våra smarta högtalare, är risken också stor att konkurrensen begränsas när allt mer affärer går via mellanhänder som Google, Amazon och Apple.

Men de här invändningarna finns även när det gäller våra smarta mobiltelefoner – och hittills har de inte hindrat framgången.

När det gäller enkelhet finns det inget som kan slå röststyrningen. Inget annat går lika snabbt som att säga Timer 20 minutes eller Lights off. Och med tanke hur vana vid är att ha ljudprylar i våra hem tror jag bara det är en tidsfråga innan den smarta högtalaren slår igenom stort.
Även om jag givetvis måste erkänna: Min smarta högtalare är inget annat än en maklighetsapparat.