Detta är en krönika som reflekterar skribentens personliga åsikter. Fler krönikor hittar du här.


Det är bara ett par veckor kvar till valet och så här i slutet av valrörelsen brukar de flesta kröniker klaga över alla löften som politikerna inte har uppfyllt. Själv tänkte jag göra tvärtom. Jag tänkte presentera några riktigt goda beslut som har fattats sedan förra valet.

Som krönikör har jag, precis som många andra, ofta ifrågasatt politikernas it-kunskap – utifrån de ologiska och galna beslut som de har fattat. Men de senaste åren har mycket faktiskt förbättrats i it-politiken:

Tv-licensen. Du som sitter framför tv:n och tittar på Allsång på Skansen måste betala drygt 2 000 kronor om året i tv-licens. För den som däremot tittar via SVT Play på datorn eller mobilen blir det gratis. Ja, så orimligt är dagens svenska tv-licens konstruerad.

Att ta olika betalt beroende på vilken apparat som används blir obegripligt, och efter mycket tvekan har politikerna äntligen beslutat att skrota det här föråldrade systemet. Istället ska vi börja betala via skattsedeln – ungefär som man sedan länge gör i Finland. Mycket mer modernt!

Spelmonopolet. I teorin får vi svenskar inte spela på bettingsajter som Betsson och Unibet. Spelmonopolet gör att vi rent formellt är hänvisade till sajter som statliga Svenska Spel.

I praktiken är det dock väldigt få som bryr sig, eftersom internet som bekant inte känner några gränser. Den enda effekten av spelmonopolet har varit att pengar och arbetstillfällen försvunnit till privata spelföretag i länder som Malta – och att hederliga medborgare vant sig vid att göra något som egentligen inte är tillåtet.
Galet värre – och nu ska monopolet ersättas med ett system där även privata aktörer kan få licens – och arbetsplatserna kan flytta hem till Sverige. Äntligen!

Privatkopieringsersättningen. Trots att tjänster som Spotify och Netflix sedan länge har ersatt cd- och dvd-skivor har Sverige kvar den privatkopieringsersättning som skapades på kassettbandens tid. När vi köper datorer, mobiltelefoner och andra teknikprylar måste vi betala en ersättning till den privata
organisationen Copyswede.

Systemet var någorlunda begripligt när vi kopierade cd-skivor och delade mp3-filer med vänner och familj. Idag har den här privatkopieringen i princip försvunnit, men vi måste ändå betala.

Även här börjar politikerna inse det orimliga, och riksdagen har kommit överens om att utreda hur ett mer modernt system skulle kunna se ut. Det borde ha gjorts för länge sedan.

Rit-avdraget. För två år sedan infördes det så kallade Rit-avdraget. Nu kan den som behöver hjälp med it-tjänster i hemmet få det till en rimlig kostnad i och med att räkningen är avdragsgill – precis som andra hushållsnära tjänster.

Med tanke på hur viktigt det har blivit att ha tillgång till internet är det förstås helt rimligt att man inte ska behöva betala högre skatt för it-tjänster än för städning.

EU-surf. Sedan förra sommaren betalar vi exakt samma pris för att ringa och surfa i hela EU. Beslutet om fri roaming har fattats på EU-nivå, men svenska politiker har varit drivande i frågan.

Att fri rörlighet även ska gälla internet är förstås helt logiskt. Och vi konsumenter kan vara nöjda med att politiken har gjort det verkligt.