Under onsdagseftermiddagen kom det väntade beskedet att radio- och tv-avgiften ersätts med en public service-avgift den 1 januari 2019. Detta efter att en lagrådsremiss på förslaget kommit in från regeringen i april i år, som i sin tur fick uppdraget att utreda frågan av public servicekommittén hösten 2017.

Public service-avgiften kommer att hamna på skattsedeln, och det blir alltså Skatteverket som får ansvaret att ta in pengarna. Inga fler månads- eller kvartalsfakturor från Radiotjänst, med andra ord.

Riksdagen beslutar att avgiften ska vara 1 procent av en persons beskattningsbara inkomst, och för 2019 finns ett maxtak på 1 300 kronor. Den som tjänar mindre än cirka 13 600 kr/månad kommer att få betala en reducerad avgift.

(Nästan) alla måste betala

Den nya public service-avgiften innebär också slutet på den eviga debatten om vad som ska betraktas som en tv-mottagare och inte – eftersom den gäller alla som fyllt 18 år och har en förvärvsinkomst. Studenter som enbart går på studiemedel är därmed alltså undantagna. A-kassa, pension och sjukersättning säknas dock som beskattningsbar färvärvsinkomst. Hur mycket just du får betala kommer att synas på ditt slutskattebesked 2020, informerar Skatteverket på sin informationssida om avgiften.

Som med de flesta systemändringar finns det vinnare och förlorare med den nya public service-avgiften. Ensamhushåll kan slippa betydligt lindrigare undan än tidigare, medan de som bor i samboförhållanden kan få se avgiften höjd med 200 kronor/år (eftersom båda ska betala) om vi räknar på maxtaket.

Värst blir det för hushåll med vuxna, förvärvsarbetande barn som fortfarande bor hemma, noterar Expressen.

– Om du har ett hushåll på två unga vuxna så kan det bli så att alla fyra får betala avgift. Då blir det dyrt, säger Pia Blank Thörnroos på Skatteverket till tidningen.