Den är tunn. Den är lätt. Den är kraftfull. Ja, när jag packar upp min nyinköpta bärbara dator ur kartongen visar den sig vara precis det smidiga resesällskap jag har hoppats på.

Det här kommer inte som någon överraskning eftersom jag har kontrollerat alla specifikationer före köpet. Något som däremot kommer som en överraskning är laddaren. Den visar sig vara en stor klump med en formgivning som får mig att minnas sommarens besök på DDR-museet i Dresden. Dessutom väger den 350 gram, vilket är mycket med tanke på att själva datorn bara väger runt ett kilo.

Min nya dator är precis som min tidigare en Lenovo. Jag hade därför trott att det skulle gå att använda den gamla som extraladdare på resa, men det funkar inte eftersom min nya Lenovo använder en annan laddsladd än min gamla.

Att köpa en extra reseladdare visar sig också vara svårt. Ingen av de stora datorbutiker jag besöker har den laddare jag söker, och när jag mejlar några nätbutiker får jag samma svar.
”Det finns så många laddare att vi inte kan ha dem i lager” säger en säljare ursäktande. När jag tittar på Lenovos egen nätshop förstår jag vad han menar. Det finns inte mindre än 28 modeller till företagets olika datorer.

Alla tillverkare har numera extremt tunna och smidiga bärbara datorer, men vad hjälper det när även laddarklumpen måste packas ned. Förklaringen ligger nog i att de flesta konsumenter gör samma sak som jag. Vi granskar datorn vi ska köpa i minsta detalj, men vad laddaren väger och hur den ser ut redovisas sällan och kommer som en överraskning.

Att så många tillverkare inte kan ta fram lätta och smidiga laddare är en skam. För naturligtvis finns det inget som säger att en laddare måste vara stor och klumpig. Kickstarter-projektet The Mu One har tagit fram en 14 millimeter tunn datorladdare som ska vara 70 procent mindre än en vanlig.

Och det finns förstås inget som säger att tillverkarna måste ta fram sina egna laddare. Ser vi på andra produkter som mobiltelefoner, surfplattor, smartklockor och e-boksläsare kan de nästan alltid laddas med samma sorts usb-laddare.

Fördelen med att ha en standard är uppenbar. Det är lätt att låna laddare av varandra och det är lätt att köpa nytt. Vi behöver bara packa ned en laddare när vi är på resa – även om vi har många olika prylar. Att vi kan återanvända laddare är dessutom en vinst både för miljön och plånboken.

Den gemensamma standarden för mobilladdare kan vi tacka EU för. Påtryckningar härifrån gör att tillverkarna numera använder samma standard. Nu diskuterar EU att gå över till den nya standarden usb-c, och med tanke på att den även används i datorvärlden hoppas jag på en standardisering även här.

Men fram till dess önskar jag att tillverkare som Lenovo åtminstone kunde enas med sig själva om en gemensam standardladdare.
Om de dessutom kunde låta formgivarna överge sin klumpiga östtyska industridesign skulle vi datorköpare slippa obehagliga överraskningar nästa gång vi packar upp en nyinköpt dator.