Den som besöker Hirshhorn Museum i Washington DC behöver inte hålla till godo med tråkiga informationsskyltar. Via en smartphone går det att titta på videointervjuer med konstnärerna och annat spännande extramaterial.

För att starta den interaktiva guiden håller man bara upp mobilen framför ett konstverk, så hämtar en avancerad bildigenkänningsteknik automatiskt in rätt information.

Robot
Den som är osäker på hur Hirshhorn Museums mobila museiguide fungerar kan få hjälp av den charmiga roboten Hi, som möter besökarna i entrén.

Det är lätt att fascineras av de tekniska lösningarna på Hirshhorn Museum, men när jag var där fastnade jag framför allt för en teknisk detalj: Den interaktiva guiden kräver ingen särskild app. Det räcker med att surfa till hi.si.edu i mobilens vanliga webbläsare, och när jag gör det inser jag vilken hopplöst föråldrad lösning appar egentligen är.

En app måste som bekant laddas hem via Google Play eller App Store. Det här tar tid och kräver en någorlunda snabb uppkoppling. Appen tar dessutom upp värdefullt utrymme i mobilens minne – något som är en bristvara för många av oss. När appen väl är installerad måste den regelbundet uppdateras, vilket kräver både utrymme och data.

Själv hamnar jag allt oftare i situationen att jag väljer bort appar eftersom det är för krångligt. Hade Hirshhorn Museums guide krävt en app skulle jag förmodligen aldrig laddat hem den, men eftersom den använder webbläsaren behöver jag inte tveka.

Naturligtvis finns det lägen när vanliga appar är att föredra, till exempel när det gäller avancerade uppgifter som redigering av bilder och video. För tjänster som vi använder ofta kan appen förstås också vara en bra lösning.

Men i de flesta sammanhang finns det numera sällan någon anledning att hålla fast vid gammaldags appar. Ett av webbvärldens stora buzzword är nämligen något som kallas för progressiva webbappar (pwa). Det här är en vanlig mobilsajt, men den innehåller samma funktioner som i en app. Webbappen kan exempelvis få tillgång till din position och den kan använda mobilens kamera och mikrofon. I likhet med appar fungerar den i offline-läge och den kan ta emot pushnotiser – liksom att startas via en ikon på startskärmen.

På ytan beter sig alltså en webbapp som en vanlig app – men utan att kräva installation och uppdateringar.

När jag dricker kaffe på den amerikanska kafékedjan Starbucks får jag ytterligare ett bevis för att webbappar verkligen fungerar. Den som vill köpa kaffe och samla bonuspoäng behöver inte ladda hem någon app utan kan i stället surfa till app.starbucks.com. Starbucks satsning visar tydligt att webbappar faktiskt kan ersätta vanliga.

För enklare tjänster som information och bokningar har jag svårt att förstå varför det ska krävas en app. Framför allt inte för sådana som vi använder sällan. Själv tror jag att vi kan räkna med att se mer av progressiva webbappar.

Svenska restauranger, kaféer, parkeringsbolag, reseföretag och många andra borde kunna hämta inspiration av amerikanska företag som Starbucks. Eller varför inte under ett besök på Hirshhorn Museum.