Jag äger en slagborrmaskin, en skruvdragare och en slipmaskin.

Alla som känner mig inser det absurda i detta påstående – jag är ingen Ernst-typ och skulle aldrig kunna få jobb på tv-programmet Strömsö. Trots detta är min källare full med verktyg och maskiner. Så snart jag har behövt fixa något hemma har jag nämligen gått till Clas Ohlson och spenderat några hundralappar på en pryl som jag bara använt någon enstaka gång.

På samma sätt har jag en cykel som nästan aldrig används, en symaskin som står helt oanvänd och ett antal köksmaskiner som i bästa fall får lämna skåpen en gång om året.

Känner du igen dig? Jag skulle tro det! De senaste decenniernas prisfall på prylar har lett till en shoppingfeber utan dess like. Det är så billigt med sällanköpsvaror att vi inte ens funderar på vad vi verkligen behöver köpa.

Det här är förstås dåligt för våra plånböcker, men ännu sämre för miljön. Att producera sådant som inte kommer till användning är ett enormt resursslöseri som definitivt inte är ekologiskt hållbart.

Somliga hävdar att lösningen är att vi ska sluta konsumera, men jag håller inte med. Jag hoppas i stället att vi är på väg in i ett samhälle där vi fortsätter att konsumera – fast på ett annat sätt. Jag tror att vi är på väg från ett köp- till ett hyrsamhälle – och förklaringen stavas internet.

Tack vare gps-navigering, mobilt internet och smarta mobiltelefoner har det plötsligt blivit lätt att koppla ihop den som behöver något med den som har något.
Det tydligaste exemplet syns just nu på gatorna i våra storstäder. Företag som Voi, Aimo och EU-bike hyr ut elskotrar, bilar och cyklar via internet. Vi kan alltså hitta, boka och låsa upp fordonet direkt i mobilen. På samma sätt erbjuder Uber och Bzzt smartare taxitjänster med hjälp av appar.

Det finns även tjänster som Snappcar och Antlos, där privatpersoner kan hyra och hyra ut bilar och båtar – och givetvis handlar trenden inte bara om fordon. Föräldrar kan hyra barnkläder hos Hyber, skidåkare kan skaffa sin utrustning hos Spinlister och det finns allt från bandsågar till maskeradkostymer hos Hygglo.

Att på det här sättet använda andras prylar brukar kallas för delningsekonomin, och det kommer ständigt nya tjänster. Nyligen lanserades exempelvis It’s Re:Leased, som är en tjänst där kvinnor kan hyra kläder i stället för att köpa.

Naturligtvis är delningsekonomin inte bara av godo och det finns en rad frågetecken när det exempelvis gäller skatt, arbetsvillkor och försäkringar. I många fall är prislappen också löjligt hög – och för regelbunden användning är det fortfarande billigare att köpa.

Men att vi går mot ett samhälle där vi utnyttjar våra resurser bättre är förstås något fantastiskt. Jag tror inte det dröjer så väldigt många år innan det egna ägandet blir undantaget och där det naturliga blir att hyra eller låna.

Själv ska jag definitivt hitta någon annan lösning än att shoppa på Clas Ohlson nästa gång jag behöver en maskin eller ett verktyg. Jag vet ju att min insats som hantverkare brukar bli en engångsföreteelse.