Åh, vad jag tycker om qr-koder! Hade någon sagt samma sak till mig runt 2014 hade jag höjt ett ögonbryn, tagit ett par försiktiga steg bakåt och avfärdat personen som antingen tokig eller marknadsförare. Eller varför inte en tokig marknadsförare? 2019 är det dock annat ljud i skällan och det känns äntligen som att qr-koderna lyckats pricka in en relevant balans av nytta och nöje för den vardagsanvändaren.

De avläsningsbara koderna må ha ett högst praktiskt syfte från första början – redan på 90-talet användes de för att effektivisera tungt industriarbete – men strax norr om 2010 började de dyka upp överallt i västvärlden. Ofta i informations- och marknadsföringssyfte. Skanna för att få veta mer. Skanna för att ta del av erbjudandet. Förpackningar, affischer, broschyrer – allt skulle förses med en qr-kod.

Men tekniken satte klara begränsningar. Du behövde ladda ned en särskild qr-läsarapp till mobilen för att komma igång, innehållet du dirigerades till var illa anpassat för de med dagens mått pyttesmå mobilskärmarna och själva förfarandet kändes mest klumpigt och onödigt. Qr-koderna skälldes ut och föraktades – men allmänhetens skepsis lyckades inte ta död på dem. Och tur är väl det.

2019, när många är mer eller mindre ihopväxta med sina mobiler, skannar jag en qr-kod för att logga in på Handelsbanken med Bank-ID. Jag betalar snabbt och effektivt i Swish, drar igång Whatsapps skrivbordsläge på datorn eller aktiverar någon ny uppkopplad hemmapryl på en millisekund.

Qr-kodernas nyfunna relevans är definitivt ett resultat av ett ändrat mobilbeteende, men också av tillverkarnas och tjänsteföretagens hängivna fokus på att skapa riktig nytta. Även tekniken har kommit ikapp. Att skanna en qr-kod idag går blixtsnabbt och nästan allt webbinnehåll är responsivt. Dessutom slipper vi tveksamma tredjeparts-skanners utan kan tryggt använda apparnas inbyggda funktionalitet, IOS-kameran eller officiella Android-tillägg som Google Lens.

Nej, qr-koderna kanske aldrig försvann. Men att de lyckats ta sig upp från botten (som nåddes när en tysk man dirigerades till en porrsajt efter att ha skannat av en Heinz-ketchupflaska) är anmärkningsvärt. Få tekniker lyckas repa sig så väl – och jag är verkligen tacksam för att så skett.