För ett år sedan infördes EU-direktivet GDPR. Tanken är väldigt god. I en tid när företag sparar dina shoppingvanor, intressen, varje steg på nätet och i verkligheten – samt allt däremellan, då är det skönt att veta att vi åtminstone har lite kontroll över våra data.

För de flesta har dock GDPR bara inneburit en sak: Irriterande cookie-frågor på varenda sajt. Mycket bra förstås att företag inte längre får gömma kakor i din burk utan tillstånd, men vad är grejen med alla dessa bisarra samtyckesrutor?

Ett enkelt ”ja” eller ”nej” är det för mycket begärt? Tydligen. Plötsligt tycks alla sajter ta till vartenda knep som finns för att få dig att tacka ja till tracking av misstag – eller av ren uppgivenhet.

Efter idogt surfande har jag lyckats identifiera tre vanliga (ful)metoder företagen använder sig av:

Cookie gdpr
Älska nugg.ad GmbH. Vilket är ditt favoritannonsnätverk?

1. Kurra-gömma med tredjepartsannonsörer
Den första typen av vilseledande cookie-manövrar kan vi kalla ”gömma annonsörerna”. (Exempel på detta hittar du bland annat på trustedreviews.com.) När du kommer in på sajten kan du välja att acceptera eller visa syften med varför de sparar cookies. Klickar du på visa syften får du fram en lista med vilken tracking som är okej utifrån olika kategorier. Visst, det är krångligare än bara en ”på/av”-knapp för allt, men det går ganska snabbt att tacka nej till allt om du vill.

Men vänta, vad är det där? Längst ner finns ännu en knapp. ”Show full vendors list”. Nu visar det sig att det finns ytterligare ett helt gäng annonsörer som av någon anledning inte gick att stänga av på första sidan. Här är det bara att manuellt börja stänga av dem, en och en.

Det som svider mest i själen är ändå att de har mage att motivera det med att de ger dig ett val att tacka ja eller nej, till varje enskild tredjepartsannonsör.

Ärligt, hur många tänker ”jag nekar nog alla, men mitt favoritannonsnätverk, nugg.ad GmbH, den behåller vi!”.

2. Uttröttningsmetoden
Nästa exempel kan vi kalla ”uttröttningsmetoden”. I en app jag har på mobilen finns valet att tillåta eller neka tracking från appens tredjepartsannonsörer. Här döljs ingenting, men tro inte att det är enkelt för det. Nej, vill jag inte bli trackad av dessa företag måste jag manuellt gå in och neka varje enskilt företag. Nära 200 annonsnätverk! (Ja, jag stängde av alla. Det tog tid.)

3. Tvångskakan
Så har vi kommit till det värsta exemplet. Vi kan kalla metoden ”Hur kan detta vara lagligt?”. Det här är en blandning av ovanstående med en enastående ondskefull twist.

Förutom att gömma olika cookie-inställningar under konstiga flikar, så tvingas du även klicka dig vidare till varje enskild annonsörs sajt för att där tacka nej – om du hittar var. Ett mindre heltidsjobb per annonsör alltså.

Och på en sajt jag besökte, minns tyvärr inte vilken, hade de dessutom ett kinesiskt annonsnätverk. Om det är svårt att hitta cookie-inställningar på "vanliga" sajter, då kan jag lova att det inte blir lättare på kinesiska… 

Läs även: Ett år med gdpr – utmaningarna som kvarstår

Jag förstår varför annonsörer och sajter behöver spåra användarna. Och så länge det sker anonymt har jag egentligen inga problem med det heller. Men när seriösa företag är så desperata att de med medvetet förvillande webbdesign försöker få oss att ge upp och bara klicka på ”ja”-knappen – då får det motsatt effekt hos mig.

Kära företag, tror ni inte att jag kommer att tacka nej till all tracking om ni bara gör det svårt nog? Challenge accepted!