"Den måste ha fått något virus" säger leksakshandlaren och gestikulerar förbryllat mot betalterminalen. Stendöd är den, så medan födelsedagspresenten till syrrans tvååring slås in ställer jag mig i den ringlande bankomatkön på torget utanför. Personerna före mig fumlar ovant med knappar och menyer och jag hinner reflektera över att sällsynt många verkar vara i behov av kontanter denna lördagsförmiddag.

Jag tittar fascinerat på sedlarna som trycks ut. Ingmar Bergman. Inser att jag aldrig hållit i en tvåhundrakronorssedel förut och får lite svindel. Kontokort med blipp och Swish har dominerat mina transaktioner ute i samhället i flera års tid och jag har egentligen aldrig ägnat detta faktum en tanke.

Två minuter senare. "Swish ligger nere" säger jag hjälpsamt till den stressade småbarnspappan före mig i blomaffären. "Igen", lägger jag till, lite ironiskt sådär. Pappan vänder sig snabbt om. Förgäves har han försökt skanna qr-koden som sitter fastklistrad på disken med sin mobil för att kunna betala för ett fång röda rosor. Han tittar förvirrat på mig, processar informationen ett tag och får sedan ur sig ett "jaha", varpå han ursäktande ber om att få återkomma om en halvtimme eller så.

Reportage: Dags att klippa kreditkortet? Så betalar du krognotan och tv-köpet om tio år

Efter ytterligare två minuter står jag bakom en annan pappa, den här gången på Pressbyrån. Han väljer av någon anledning att betala kontant i stället för med kort – troligtvis för att hans prinsessklädda dotter fått någonting från samma leksaksbutik jag precis var inne i. Nu ska han göra sig av med de överblivna sedlarna och behandlar dem som att han aldrig hållit i kontanter förut.

"Det var ju så länge sedan", säger han skuldmedvetet, lika mycket till mig som till det tålmodiga kassabiträdet. Jag hummar instämmande och flexar en kvarvarande Ingmar Bergman tillbaka mot honom.

Sedan den lilla förmiddagsapokalypsen inträffade i slutet av maj har jag flera gånger funderat över datumet 24 mars 2023. Då antas den brytningspunkt infalla då det inte längre är lönsamt för butikerna att ta emot kontanter. Det är inte ens fyra år bort.

I Sverige höjs regelbundet röster för ett bevarande av kontanter som betalmedel. Frågan är komplicerad och samhällsomvälvande, och tar upp viktiga frågor aspekter kring säkerhet, bankinflytande och hur man ska lära barn och unga att inse värdet på något de inte kan se eller ta på. En sorts digitalt utanförskap går också att argumentera för – många, många har inte uppfostrats enligt den kontantfria läran.

För stunden nöjer jag mig med att konstatera att den allmänna förberedelsenivån behöver slipas något innan den 24 mars 2023. Tills dess behåller jag min tredje och sista Ingmar Bergman i fickan. Man vet aldrig.


Läs mer om kontanternas vara eller icke vara: