Är min nya granne dömd för något brott? Vad har Tinder-dejten för månadsinkomst? Finns det några åldringar som bor ensamma i en öde stuga? Lever kändisbloggaren tillsammans med någon – och vem äger bilen som står parkerad utanför abortkliniken?

Svaren på de här och många andra frågor finns ett par knapptryckningar bort på tjänster som Lexbase, Ratsit och Biluppgifter.se.

För en tid sedan fick de sällskap av sajten Mrkoll, som både avslöjar de sista siffrorna i våra personnummer och om en person är dömd för något brott.

I skrivande stund utreder Datainspektionen om tjänsten bryter mot lagen, och rent juridiskt är frågan komplicerad. Tjänster som Mrkoll har nämligen ett utgivningsbevis. De omfattas därför inte av dataskyddsförordningen GDPR utan av Yttrandefrihetsgrundlagen – vilket ger ett starkare skydd.

Men även om frågan är komplicerad juridiskt tycker jag den är enklare moraliskt: Snokarsajter som säljer ut våra personuppgifter har inget med yttrandefrihet och demokrati att göra.

Vi pratar om kommersiella sajter som tjänar pengar människors nyfikenhet. Att läsa en dom hos Mrkoll kostar 99 kronor medan Ratsit tar 39 kronor för att avslöja vad någon tjänar. Jag är ledsen, men det var inte så här yttrandefriheten var tänkt att fungera!

Missförstå mig inte! Jag har varit en engagerad försvarare av den svenska offentlighetsprincipen ända sedan jag som student på Journalisthögskolan blev drillad hur viktig den är för demokratin. Men för att slå vakt om offentlighetsprincipen måste vi faktiskt skydda den mot missbruk.

Den svenska offentlighetsprincipen säger att vem som helst får titta på alla dokument hos våra myndigheter – så länge de inte är sekretessbelagda. Det här har varit en grundbult i vårt samhälle sedan år 1766, och jag tror det är en av förklaringarna till att vi har ovanligt små problem med korruption.

När undersökande journalister kan ta reda på var en riksdagsledamot (och hans mamma) egentligen bor och vad en kommunal chef får för ersättningar, då blir det svårare att missbruka sin makt.

Att journalister, forskare, aktivister och vanliga medborgare har en möjlighet att granska makten är livsnödvändigt för en demokrati och för att det här ska vara möjligt måste myndigheternas handlingar vara offentliga. Men att en handling är offentlig måste inte betyda att den också kan läggas ut på internet.

För mig är det självklart att vi ska kunna få ut inkomstuppgifter hos Skatteverket och domar hos domstolen. Men att lägga ut uppgifterna öppet på internet skadar den personliga integriteten utan att stärka demokratin. Det är faktiskt ingen demokratisk rättighet att kunna hitta en persons inkomstuppgifter i mobilen när vi står på krogen klockan kvart i tre.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet föreslog nyligen juridikdoktorn Ester Herlin-Karnell ett stopp för sajter som Mrkoll. ”Det är tid att all information om folkbokförda svenskar som lagts ut på internet av diverse företag tas bort när det skett utan godkännande av individen i fråga”, skriver hon.

Jag håller med. Och om nuvarande lagar inte kan stoppa snokarsajterna tror jag att det är hög tid att politikerna börjar se över lagarna. Det är nödvändigt om vi både ska kunna skydda integriteten och öppenheten.