Det sägs att den som vill koka en groda ska göra det långsamt. En groda som direkt hamnar i kokande vatten skuttar iväg, men den stannar kvar om man börjar med kallt vatten och sedan skruvar upp värmen.

Jag vet inte tillräckligt mycket om grodor för att avgöra om det här är en skröna, men jag vet att det stämmer bra på oss teknikanvändare.

Missa inte: 12 nr av PC för Alla + hörlurar eller högtalare från JBL för endast 999 kr!

Hade någon för tio år sedan bett mig att dela adressbok, kalender och fotoalbum med helt okända företag hade jag svarat ”aldrig i livet”. I dag gör jag det däremot utan att tveka när jag installerar en app på min smartphone.

Hela grundtanken bakom våra smarta mobiler handlar nämligen om att alla appar ska få tillgång till samma information. Vi behöver exempelvis inte krångla med separata kontaktlistor för tjänster som Whatsapp, Gmail, Facebook Messenger utan kan låta dem använda en och samma. Det här sparar tid och energi och gör att telefonen verkligen blir smart.

Så länge det handlar om seriösa företag som bara använder den information som appen verkligen måste ha är det här inget problem, men så här är inte alltid fallet. Många appar samlar in mer än de verkligen behöver, och ett typexempel är alla appar som gör att mobilen kan fungera som ficklampa. De behöver egentligen bara tillgång till mobilens kamerablixt, men kräver i många fall även behörighet till dina kontakter, din plats, dina filer och din mikrofon.

På samma sätt är det svårt att förstå varför kortspelsappar som Solitaire skulle behöva ha tillgång till din plats, din telefon och dina foton.

Ibland är det lättja som gör att apputvecklarna begär tillgång till allt, men ofta är det pengar inblandade. Oseriösa appmakare samlar in privat information och tjänar pengar på att sälja den vidare.

Som användare kan vi förstås hindra det här. Vi kan helt välja bort appar som begär in för mycket information och som du ser i vår guide är det numera fullt möjligt att själv styra över apparnas behörighet. Problemet är i båda fallen att det är lite för krångligt för att gemene användare faktiskt ska göra det.

Det här tror jag är förklaringen till att appmakare kan fortsätta att lura av oss vår privata information. För att sätta stopp för missbruket krävs det mer tydlighet när vi laddar hem appar. På samma sätt som Netflix varnar för barnförbjudna filmer borde Google kunna varna för appar som kränker vår integritet. Idag ligger den här informationen dold under flera undermenyer.

Det finns privata initiativ som gör det här tydligt. Carnegie Mellon Universitys något föråldrade tjänst Privacygrade betygsätter exempelvis populära appar utifrån ett integritetsperspektiv. Något liknande skulle förstås gå att införa direkt i appbutiken Google Play Butik.

Om vi tydligt kunde se vilka appar som samlar in onödigt mycket information skulle det bli lättare att undvika dem. Vi skulle, likt grodan, kunna hoppa upp ur vattnet innan det blev ohälsosamt hett.