De senaste femton åren har jag levt ett digitalt nomadliv under några månader per år. I stället för att gå till kontoret har kaféer, bibliotek och köksbord varit min arbetsplats.

Att gå över till distansjobb blev med andra ord en ganska liten förändring för just mig när corona tvingade PC för Allas förlag IDG att stänga kontoret.

Och med femton års erfarenhet i ryggen kan jag just nu känna en stor tacksamhet över att tekniken gör det möjligt att stänga ett kontor – utan att stänga ned verksamheten. 2005 hade det här definitivt inte varit möjligt.

Låt mig bara ta några exempel på saker som vi idag tar som självklara, men som inte var det för bara några år sedan.

  • Bärbart. Mina första år som digital nomad tillbringade jag framför stationära datorer på slitna internetkaféer. Övergången från stationärt till bärbart har i grunden förändrat vårt sätt att jobba.
  • Internet. Numera finns det wifi eller mobilt internet nästan överallt. Och ännu viktigare just nu är förstås att vi har bredband hemma som är både snabbt och stabilt – även i kristider.
  • Molntjänster. 2005 jobbade de flesta företag på interna nätverk; själv fick jag leverera artiklar via min privata e-postadress. Idag hanteras nästan allt som jag jobbar med via molntjänster som går att nå överallt.
  • Vpn. För extra kritiska system gör olika sorters vpn-lösningar att vi kan kommer åt även dem på distans.
  • Videokonferens. Visst kändes det ovant med ”Skype-möten” i början, men man vänjer sig förvånansvärt snabbt. Själv glömmer jag ofta bort om de möten jag deltagit i har varit fysiska eller digitala.

I coronas skugga har vi sett en stor kreativitet när det gäller att använda tekniken. Några av mina kollegor lyckades exempelvis på bara några dagar förvandla jätteeventet Webbdagarna från en fysisk sammankomst till en digital – och det var fascinerande att kunna följa föreläsningar och debatter hemma i soffan.

På samma sätt styr kreativa lärare om sin undervisning från klassrum till skärm och vi ser hur affärsmän håller igång verksamheten med hjälp av möten framför skärmen.

Läs även: Så funkar Google Classroom

Men tekniken gör även att vardagslivet kan gå vidare i corona-tider. Artister håller konserter på Facebook och museer ger ”soffvisningar”, guidade turer via nätet.

På samma sätt har vi tillgång till världens musikskatt via exempelvis Spotify – och det finns ett överflöd av film, tv, radio, böcker och poddar via olika strömningstjänster.

Och ännu viktigare ur en smittspridningssynpunkt är förstås att den som känner sig sjuk varken behöver gå till affären, apoteket, banken eller vårdcentralen. Allt det här finns ett par klick bort. Och numera kan vi faktiskt kommunicera även med våra nära och kära med videosamtal som inget kostar.

De senaste veckorna har många människor tvingats lära sig använda den nya tekniken – och jag tror att det kan förändra vårt samhälle.

Även om det just nu är svårt att tänka på något annat än de medicinska konsekvenserna och vårdens hjältar så kommer det förstås en tid även efter corona, och då tror jag att den som har vant sig vid videomöten, nätundervisning och distansarbete fortsätter använda tekniken.

Så om vi kan se något positivt med coronaviruset tror jag det är att vi snart lär få ett rejält tekniksprång framåt.

Men det jag har lärt mig under mina år som digital deltidsnomad är även något annat, nämligen att inte underskatta de fysiska mötena.

Inga videosamtal kan helt ersätta den traditionella eftermiddagsfikan – och jag längtar efter en tid när det här blir möjligt igen.