Hon låter trevlig på rösten – och jag älskar hennes brittiska uttal. Ändå blir jag vansinnig när hon gång på gång säger ”Sorry, I don’t understand”.

Ja, sedan ett par år är jag lycklig ägare till den smarta högtalaren Google Home Mini. Förutom att spela musik, radio och poddar kan den ta emot röstkommandon, och i de flesta fall fungerar röststyrningen klockrent.

Problemet uppstår när jag hastigt vill dämpa musiken, exempelvis när det ringer på dörren. Även om jag ryter så lyckas jag inte alltid överrösta musiken. Det är då högtalaren, som brukar prata svenska, förvandlas till en korkad engelsk kvinna.

I en vanlig stereo hade jag i dessa lägen snabbt kunnat skruva ned volymen manuellt, men min Google-högtalare har inga rattar eller knappar. Under skalet finns ett touchstyrt reglage, men eftersom det är helt osynligt får jag gissa var jag ska peta för att dämpa uppspelningen.

Att beröva oss användare makten över våra prylar är tyvärr en trend i teknikvärlden. Lättanvända knappar ersätts av svårnavigerade touchpaneler på pryl efter pryl. Ett av många exempel är den bärbara datorn, där pekplattans tydliga musknappar allt oftare har ersatts av diffusa touchzoner. Här verkar en snygg form viktigare än att tekniken är lätt att använda.

Och det handlar också om att prylarna tycker sig veta mer än vi användare. När bläcket håller på att ta slut väljer exempelvis många skrivare att låsa sig, även om det skulle gå att göra ytterligare några hundra bleka eller svartvita utskrifter till.

Ett annat exempel är den inbyggda intelligensen i våra vitvaror. Torktumlaren i tvättstuga där jag bor slår exempelvis automatiskt ifrån när den anser att tvätten är torr, och om jag märker att den fortfarande är fuktig går det inte att köra den i några minuter till. Nej, tumlaren vägrar att torka och börjar istället tjuta likt ett brandlarm.

Torkskåpet i samma tvättstuga gör däremot precis tvärtom. Om tvätten inte är tillräckligt torr går skåpet inte att stänga av. Vill jag kunna stryka tvätt som är lite fuktig måste jag använda huvudströmbrytaren.

Naturligtvis är det i grund och botten fantastiskt att tekniken blir allt mer intelligent eftersom det kan underlätta våra vardagsliv. Problemet uppstår när intelligensen inte går att koppla bort. Jag skulle hävda att jag är smartare än både Google och min torktumlare, och även om så inte alltid är fallet vill jag ha friheten att kunna fatta osmarta beslut.

Jag skulle också hävda att fysiska knappar ofta är överlägset både röststyrning och touchskärm.

I just fallet med Google har företaget faktiskt tagit till sig av kritiken. När deras smarta högtalare släpptes i en ny version hade den faktiskt fått indikatorer som visar var man kan dämpa volymen.

Kanske betyder det att jag snart slipper skrika åt en oförstående engelsk kvinna när det ringer på dörren. Men jag önskar att fler tillverkare borde inse att vi användare faktiskt vill att tekniken ska vara våra slavar. Inte tvärtom.