”Hur är det med säkerheten?” Jag är ofta ute och föreläser om det smarta hemmet och framtidsteknik, och den första frågan jag får är nästan alltid densamma. Den handlar om säkerheten.

Oavsett om jag har pratat om självkörande bilar, smarta lås eller mobila betalningar gäller oron saker som har med riskerna att göra.

Säkerheten är givetvis en berättigad fråga; det är den största utmaningen i den smarta teknikrevolution vi ser just nu. Ska vi sätta in smarta lås i våra dörrar vill vi vara säkra på att ingen kan hacka dem och ska vi våga slå oss ned i en självkörande bil får den inte krocka.

På samma sätt vill vi ha garantier för att våra pengar inte försvinner när vi betalar med mobiltelefonen i obemannade butiker. Punkt slut.

Men det som förvånar mig i debatten är att många jämför den nya tekniken med en perfekt värld, en värld som givetvis inte existerar.
Låt mig ta självkörande bilar som exempel.

När en kvinna i amerikanska Arizona för ett par år sedan dog efter en olycka med en självkörande bil blev det en världsnyhet. Uber, som låg bakom testprojektet, valde omedelbart att stoppa det.

Att 35 000 amerikaner dör i den ”vanliga” trafiken varje år väcker däremot betydligt mindre uppmärksamhet.

Ser vi på hela världen dör närmare 4 000 människor i trafiken. Varje dag! Vi människor är nämligen i allmänhet riktigt usla bilförare. Vi har dålig syn, långsam reaktionsförmåga – och vi kan somna bakom ratten.

Självkörande bilar har inga av de här problemen, och när elbilstillverkaren Tesla sammanställde sin olycksstatistik visade det sig att det var tio gånger säkrare att låta bilen köra själv än att låta föraren ha kontrollen.

Ja, Tesla har som bekant en avancerad autopilot, och bland de förare som hade den aktiverad skedde det bara en olycka per 7,3 miljoner körda kilometer. För genomsnittsamerikanen ligger antalet olyckor nästan tio gånger högre.

Även andra transportmedel som buss, tåg och flyg skulle bli säkrare om vi litar mer på tekniken och mindre på människan.

Samma sak kan sägas om annan ny teknik. Visst kan det vara skrämmande med digitala lås, men även våra vanliga lås är relativt lätta att dyrka upp för en kunnig inbrottstjuv. Den vanliga nyckeln är dessutom löjligt lätt att kopiera och omöjlig att spärra. Det här gör att digitala lås faktiskt blir säkrare.

På samma sätt är kontanter lätta att stjäla och omöjliga att spåra, och övergången till digitala betalningar har varit ett hårt slag mot brottsligheten. Blir du däremot av med pengar när du betalar digitalt täcker banken kostnaden – om du inte har varit uppenbart oaktsam.

Jag säger givetvis inte att vi ska sluta kräva ökad säkerhet hos teknikföretagen. Jag tycker definitivt inte att myndigheterna ska minska sin övervakning. Tvärtom. Men det är viktigt att komma ihåg att den nya, smarta tekniken faktiskt utmanar befintliga lösningar som har stora brister.

Så frågan ”Hur är det med säkerheten” är relevant även för den gamla tekniken.