En ligger utslängd på trottoaren. En annan står parkerad på ett övergångsställe. Några blockerar cykelvägen medan andra har kastats i vattnet.

Ja, under en kort nattlig promenad genom huvudstaden räknar jag till 20 stycken helt galet parkerade elsparkcyklar.

Trots att timmen är sen möter jag många som är ute och kör; en av dem krockar nästan med mig när han kommer i hög hastighet på fel sida gångbanan.

Alla som har befunnit sig i någon storstad i år vet vad jag pratar om. Sparkcykelterroristerna har intagit gatorna, och det ligger drivor med Voi, Lime, Tier och andra modeller av dessa appstyrda sparkcyklar på trottoarer och gångvägar.

Sparkcyklar
En vanlig syn i alltfler storstäder.

Jag, som har god syn och rörelseförmåga, klarar mig utan skador, men jag tänker med fasa på alla som använder rullstol eller rollator.

I debatten låter det ibland som att det inte går att göra något åt sparkcykelkaoset, och huvudstadens politiker har valt att göra ingenting. Men elsparkcyklarna är ingen gräshoppsinvasion eller någon annan naturkatastrof. Problemen går faktiskt att lösa – om branschen bara vill och om någon ställer krav på dem. Elcyklarna är nämligen fulla med teknik som skulle kunna vara en lösning. Låt mig ta några exempel:

  • Cyklarna har en gps som håller koll på resans längd – men samma teknik skulle förstås också kunna sätta stopp för resor på enkelriktade vägar.
  • Cyklarnas hastighet är strypt till den tillåtna gränsen på 20 kilometer i timmen, men det skulle även gå att begränsa hastigheten till 7 km/h när man kör på en trottoar. Dessa har nämligen en lägre hastighetsgräns.
  • Företagen har system som hindrar cyklarna från att parkeras utanför deras tillåtna användningsområde (exempelvis innerstan). På samma sätt skulle det gå att sätta stopp för parkering på trottoarer och övergångsställen.
  • Våra mobiler känner som bekant av om de är i stående eller liggande läge och den tekniken skulle även kunna tvinga folk att parkera cykeln stående.
  • Paråkning är förbjudet – och det krävs ingen avancerad teknik för att avgöra hur många personer som står på cykeln.
  • I den nya appen Felsparkerad kan man anmäla en felparkerad elsparkcykel. Problemet är att det inte är branschen utan två privatpersoner som skapat den. Rapporteringen skulle förstås bli effektivare om företagen själva hade en liknande lösning.

Det finns exempel på företag som bygger in begränsningar i sina system. Svenska Voi har exempelvis förbjudit parkering på vissa platser och angett områden där hastigheten är begränsad.

Problemet är att det här är ovanligt och man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att inse att företagen gärna använder tekniken för att tjäna pengar men inte för att öka trafiksäkerheten.

Vi går nu in lågsäsong för cykling, och jag önskar att våra politiker nu ska passa på att sätta så mycket press att företagen faktiskt börjar använda tekniken för att stoppa cykelterroristerna.

Om de gör det nu kanske det till våren blir möjligt att promenera genom städer som Stockholm utan att behöva frukta trafikfarliga sparkcyklar.