Allt började så bra. Jag skulle renovera mitt kök och tog hjälp av Ikeas digitala designverktyg Kitchen Planner. Att gränssnittet påminde om ett program från 90-talet gjorde inte så mycket, för trots yxigheten lyckades jag rita ett färdigt kök.

För att göra klar beställningen och ställa några frågor åkte jag till Ikea-varuhuset, men när inköpslistan var färdig tog det stopp och jag blev uppmanad att komma tillbaka en vecka senare. Allt som gjorts i Kitchen Planner skulle nämligen manuellt föras över till ett annat datorsystem, och det skulle ta tid.

Efter lite tjat kunde jag dock få välja att vänta kvar i varuhuset några timmar och komma tillbaka samma dag. När jag gjorde det visade det sig dock att alla varor inte kunde vara med i samma beställning. Spisen fick jag själv ta under armen och kylskåpet fick jag beställa via mejl – och i båda fallen fick jag själv bära upp dem i lägenheten. Den kryptiska förklaringen var att spisen och kylen inte gick att beställa i samma datorsystem.

För att slippa trängas i varuhuset försökte jag beställa spisen online och hämta den på varuutlämningen. I coronatider är det en tjänst som de flesta butiker erbjuder, men det visade sig att Ikea har lagt på en straffavgift för oss som vill beställa på nätet...

Någon vecka före byggstart loggade jag in på min beställningssida för att försäkra mig om att allt var på gång. Det såg okej ut, men för säkerhets skull skickade jag ett extra kontrollmejl – och snart ringde en dansktalande man och förklarade att en bänkskiva var försenad. Jag frågade "hur länge" men det kunde han inte svara på. Han var tvungen att logga in i ett speciellt datorsystem, och det skulle ta så lång tid att tyckte det var bättre att återkomma. Han ringde aldrig tillbaka.

När jag på nytt kollade statusen på min personliga beställningssida stod det fortfarande inget om några förseningar – och det var först efter ytterligare mejl och telefonsamtal som jag lyckades få ett konkret leveransdatum. Den dagen kom utan att jag fick någon mejlbekräftelse, så jag och mina hantverkare väntade nervöst ända tills lastbilen var på plats.

Det visade sig också problematiskt att returnera några felbeställda varor. Ikea har visserligen öppet köp i 365 dagar, men mannen på returavdelningen kunde inte på något enkelt sätt komma åt mina kvitton i sin dator.

Det slutade med att jag fick logga in på min Ikea Family-sida i mobilen och lämna över den till honom. De digitala kvitton som jag på nolltid hittade där kunde han inte komma åt i sin dator på samma enkla sätt.

Mina Ikea-erfarenheter får mig att tänka på Nokia. Jag tänker på företaget som en gång gjorde världens bästa mobiltelefoner, men som på bara några år slogs ut från marknaden. Förklaringen var att de inte insåg att vi användare ville ha internet även i telefonen.

Om jättar som Ikea inte ska gå samma öde till mötes tror jag att de måste inse att det inte räcker att ha världens bästa fysiska varuhus. Även de digitala lösningarna måste funka perfekt. Om tekniken krånglar riskerar ett företag att slås ut av mer moderna uppstickare.

Jag hoppas verkligen att det inte sker. För till slut kom min sista leverans, och mitt kök blev precis så bra som jag hade tänkt när jag skissade upp det i Kitchen Planner. Slutet gott, allting gott med min köksrenovering. Jag hoppas att man ska kunna säga samma sak om Ikeas digitalisering.