Det är gult som sommarsolen och fnasigt som en nordisk charterturist. När jag lämnar fram det till kvinnan bakom disken konstaterar hon överseende att jag inte har varit speciellt försiktig. Hon tillägger dock med allvarlig min: ”Det är i alla fall bra att du använder det, många gör det inte”.

Jag sitter med mitt slitna gula vaccinationskort i handen efter att ha fått min TBE-spruta av en sjuksköterska. Ja, för oss som rör oss i Stockholms och Ålands skärgård kan fästingvaccinet vara lika viktigt som vaccinet mot corona. Att hålla koll på doserna är dock inte helt lätt. Precis som för all annan vaccinering krävs regelbundna påfyllnadsdoser.

Lyckligtvis finns alltså det gula vaccinationskortet, där all vaccinering kan samlas. Mitt eget kort har varit ett givet resesällskap sedan 90-talet. Vissa länder kräver nämligen att alla utländska besökare är vaccinerade mot exempelvis gula febern, och då är WHO:s ”Certificat international de vaccination” ett krav.

Själv undkom jag exempelvis att tvångsvaccineras på en busstation när jag reste in i Nicaragua. Gränsvakten tittade gillande på alla stämplar och släppte in mig. Hans slarviga hantering är dock en förklaring till att kortet är så slitet.

Vaccinationskort
Ett vaccinkort som har sett sina bästa dagar...

Som källa till anekdotiska berättelser är vaccinationskortet oslagbart, men annars finns det inte mycket positivt att säga. Det borde sedan länge ha ersatts av en digital app, för fördelarna är uppenbara:

  1. I en digital lösning riskerar informationen inte att komma bort. Ett vaccinationskort som försvinner är borta för evigt, medan digital information ligger säkert i molnet – och blir betydligt svårare att förfalska.
  2. Mobiltelefonen har de flesta av oss alltid med oss. En bit papper är däremot löjligt lätt att glömma, oavsett om vi är på resa eller på vaccinationscentralen.
  3. En app kan också påminna oss om när vi måste förnya våra vaccindoser. Det här vore en medicinsk jättevinst. I dag är det lätt att tro att man är skyddad ute i fästingskogen, trots att man borde tagit påfyllnadsdosen för länge sedan.

Det finns redan i dag sms-påminnelser och kommersiella appar som Mittvaccin. Det här kan förstås vara till hjälp, men det är ingen långsiktig lösning. Flera liknande initiativ har redan gått i graven, vilket gör att det känns osäkert att lita på en privat lösning.

Under hela våren har EU-länderna jobbat med sitt digitala coronapass, och den 1 juli ska vi kunna ladda ned det på www.covidbevis.se.

Hur lösningen kommer att fungera i praktiken återstår att se, men själv hoppas jag att EU inte stannar vid corona. Om det är någon som kan lägga grunden till en modernare lösning än de gula vaccinationskorten så är det EU.

Självklart finns det en massa frågetecken såväl när det gäller teknik och administration som den personliga integriteten. Men om det är någon gång man ska börja så är det nu. Mitt eget slitna vaccinationskort från 1991 har definitivt sett sina bästa dagar.