Berit strålar av glädje när hon kommer in i fikarummet. ”Titta vilken fin jacka jag hämtade på Åhléns”, säger hon. Daniel tittar beundrande och frågar om hon inte kan hämta en åt honom också. ”Jag har så svårt att bryta Åhléns stöldskydd”, säger han ursäktande. Flera andra kollegor har tips om bästa sätten att fixa gratis kläder. Bo hämtar sina på MQ, medan Barbro tycker att H&M:s stöldskydd är simplast.

När Jonas förklarar att han brukar betala för sina kläder blir det alldeles tyst. Sedan börjar alla skratta. ”Betala?” fnyser Berit. ”Jag skulle aldrig betala för några kläder. Klädbranschen tjänar så mycket pengar ändå”.

Den 1 juli fick Sverige en ny upphovsrättslag. Över en natt blev det lika olagligt att hämta musik och film på internet som att stjäla kläder på Åhléns. Men medan det är ovanligt att diskutera klädstölder vid fikabordet är det få som skäms över att de stjäl musik. Det är konstigt.

Visst kan man invända att piratkopierad musik inte försvinner, till skillnad från en stulen jacka som är för evigt borta från klädhängaren - men den invändningen håller inte. I båda fallen handlar det om att beröva någon rätten att tjäna pengar på sitt arbete. Att snatta på Åhléns är en stöld från textilarbetaren, klädskaparen och varuhusdirektören. Att pirat-kopiera musik är en stöld från låtskrivaren, artisten och skivbolagsdirektören. Vad gör det ena mer moraliskt än det andra?

Nej! Missuppfatta mig inte. Jag är ingen skivbolagskramare, och har varken gått i säng med Per Gessle eller Thomas Bodström. I flera krönikor har jag varit starkt kritisk mot den nya upphovsrättslagen. Inskränkningen i rätten till kopiering för privat bruk och den orättfärdiga kassettersättningen är två allvarliga problem.

Det är också svårt att känna sympati för skivbolagen. Deras oförmåga att ge oss kunder laglig nätmusik är den viktigaste förklaringen till att piratkopieringen har brett ut sig. Inte heller dagens digitala musikbutiker är tillräckligt bra. Systemet med kopieringsskydd är ogenomtänkt, utbudet är för litet och priserna för höga.

Men varken lagstiftarnas oförmåga eller skivbolagens inkompetens ursäktar den attitydförändring som har skett när det gäller brott. Framstående debattörer försvarar piratkopiering med argumentet ”informationen vill vara fri”. Flum! Trams! Informationen har ingen vilja! Det är en vara, precis som kläder, bilar och leverpastej. Så länge vi accepterar marknadsekonomin, så länge har både musiken och kläderna prislappar på sig!

Internet och sajter som MP3.com har skapat enorma möjligheter för artister att sprida sin musik gratis. Detta är fantastiskt! Men på samma sätt som att alla artister måste tillåtas sprida sin musik gratis måste de förstås även ha rätten att ta betalt för den.

Vill vi ha musik får vi vara beredda att ta fram plånboken. På precis samma sätt som vi betalar för den nya, coola höstjackan.